Vem ska jag leva tillsammans med? Var ska jag bo? Vad ska jag jobba med?
Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Har vi tur går det lätt: vi blir stormförälskade i en person, en stad, en arbetsplats, vi vill ha dem och de vill ha oss.
Andra beslut är svåra. Jag trivs inte med mitt jobb men vet inte vilket jobb jag skulle trivas bättre med. Jag är inte säger på om jag vill leva ensam, men jag orkar inte börja dejta igen. Jag lever i ett tungt och svårt förhållande som jag mår dåligt av, men om jag tar mig ur det vet jag inte hur jag ska klara mig ekonomiskt.
Dessutom kan jag blanda in Gud i den cocktailen. Vad vill han? Tänk om han vill något jag inte vill? Hur ska jag veta?
Elina Koivisto, präst, författare och en av krafterna bakom Blomma-konferensen, har fattat alla sina stora livsbeslut efter bön.
– Till exempel när jag längtade efter en pojkvän. Jag var jättekär i en pojke, och jag bad att Gud skulle visa om vi ska bli ett par vid en fest. När festen kom fanns där en man som jag varit intresserad av, men som jag tyckt var för bra för mig. Han kom fram till mig och började tala med mig. Då blev jag intresserad av honom i stället, sedan blev vi ett par och nu är vi gifta. Senare berättade han att han till och med sagt till sin kompis att om han inte hinner till festen i tid måste kompisen reservera plats åt honom vid samma bord där jag satt. Så mina böner blev verkligen hörda.
Elina Koivisto berättar att hon sällan har en känsla av att allt kommer att gå vägen medan hon tvekar mellan olika beslut, tvärtom. Många av de viktigaste besluten i hennes liv har föregåtts av en känsla av misslyckande och besvikelse. Ofta kommer inget tydligt svar.
– Ibland väntar jag och ibland gör jag själv något. Det är inte lätt. När jag mår bra är jag jättemodig och tar modiga beslut och när jag hamnat i svårigheter tänker jag att jag gjort fel och inte lyssnat på Gud som jag borde ha gjort. När jag mår bra igen brukar jag inse att jag inte har gjort fel. Men det behövs ofta tid för att nå den insikten. Och Guds planer är ganska långsamma.
Hon gillar bilden av att våra liv är en mosaik som Gud bygger.
– Varje bit har en mening, men det är svårt att se meningen då den biten läggs på plats. Därför känns det ofta som om allt går åt skogen om man vill följa Jesus. Själv har jag efteråt sett att sådant som kändes som en katastrof har lett till bra saker i mitt liv.
Hon har aldrig känt att Gud kommit med ett konkret tilltal till henne, som en röst från ovan.
– Men jag får idéer. Jag tror att det har med personligheten att göra, jag är en sådan som tänker mycket, därför får jag tankar. Mer visuella människor får bilder. Det är viktigt att vi inte tänker att Gud borde tala till alla på samma sätt. Det är viktigt att vi är lyhörda, att vi inte försöker pressa fram något.
Hon påminner om att Guds ande alltid är frihetens och kärlekens ande. Känner du dig tvingad att ställa upp på sådant som ”Gud vill” har något gått snett.
– Jag har många gånger upplevt att det som är Guds vilja inte låter så bra i andras öron, andra tycker kanske att jag gör fel. Gud är mycket mer liberal än vi människor. En viktig bild jag fått av kyrkoherde Stefan Forsén är att den egna bägaren måste vara full innan du kan ge något till andra. Gud är inte den som kräver utan den som ger.
Tomas Nygren, svensk präst och författare, påminner om att vi ber om Guds ledning varje gång vi överlåter våra liv till honom eller ber bönen Fader vår. Brottas vi med en konkret fråga måste vi be om konkret ledning.
– Den kan bestå i att en visshet om vad jag behöver göra växer fram, en känsla av vilket beslut jag behöver fatta eller vilka faktorer jag behöver komma ihåg att beakta. Det kan också handla om att dörrar stängs eller öppnas på ett tydligt sätt.
Han säger att Guds ledning har två dimensioner: en inre kallelse – en längtan, visshet eller insikt – men också en yttre bekräftelse – som kan komma från en annan kristen eller från omständigheter, till exempel att en dörr öppnas eller stängs.
– Det är en säkerhetsfunktion, för vi kan få väldigt många intressanta tankar som inte alls är Guds ledning. Och det kan finnas människor som gör profetiska anspråk som inte stämmer överens med vad Gud vill. Där är det viktigt att komma ihåg att när Gud leder brukar han alltid också tala med den person han leder, inte bara med andra. Minns vi det här blir vi varken offer för våra egna önskedrömmar eller andras maktutövning.
Själv blev kan konkret ledd av Gud när han skulle välja yrkesbana. Han hade aldrig tänkt bli förkunnare eller teolog, han var intresserad av naturvetenskaper.
– Någon gång i 15–16-årsåldern minns jag att jag tänkte att jag absolut inte vill bli pastor eller präst. Det var en jättekonstig tanke eftersom ingen hade en tanke på att jag skulle bli något sådant. Ingen hade frågat mig, ingen hade tryckt på. Det var en andlig tanke som dök upp helt omotiverat.
Efter gymnasiet sökte han till en naturvetenskaplig utbildning och fick småningom ett jobberbjudande.
– Men när jag stod inför den konkreta situationen ställdes allt på sin spets och då sökte jag in till en teologisk utbildning här på Johannelunds teologiska högskola, där jag jobbar idag. Det fanns människor som bekräftade att jag skulle göra mer nytta som förkunnare och teolog, och då blev det tydligt för mig vad mitt hjärtas längtan var. Det var en process. Det handlar om att rodret i ens liv måste läggas om. Man märker inte åt vilket håll riktningen går om man inte har styrfart. Jag tror att man oftast måste ta små steg för att märka vad Gud vill.
Läs hela artikeln i papperstidningen.
