Musiken har alltid funnits med i Emelie Sunds liv, ända sedan hon som liten flicka lekte vid mormors piano. Drömmen om en karriär som artist väcktes när hon som femtonåring såg musikalen Wicked i London.
– Då visste jag att det var det här jag ville göra. Hur det skulle gå till, det visste jag däremot inte.
Två år senare dök annonsen för musikalen PlayMe upp på gymnasiets väggar. Sund ansökte. Hon var egentligen lite för ung, men skulle fylla arton före den riktiga provspelningen.
– Efter många om och men satt jag där med en huvudroll på Svenska teatern i Helsingfors. Det var nog inte väntat, säger hon.
Efter gymnasiet och musikerutbildning vid Yrkesakademin i Jakobstad flyttade Sund till Helsingfors för att jobba med nästa musikal: Kristina från Duvemåla. Därefter blev det en ettårig musikalutbildning i Stockholm och två år som Pippi Långstrump på Astrid Lindgrens värld.
Ett ”riktigt” jobb?
Sunds syn på en karriär som musikalartist har hunnit mogna en hel del med åren. Hon har insett vilka uppoffringar arbetet som frilansande artist kräver.
– Jag har alltid haft en inre dragkamp mellan Emelie som musikalartist och Emelie som vill jobba mellan åtta och fyra. Jag är medveten om att jag har två sidor i mig som behöver tillfredsställas för att jag ska kunna vara lycklig: Dels den som älskar att stå på scen och beröra människor, dels den som älskar att studera och utmanas intellektuellt.
I dag bor Emelie Sund i Umeå och har avklarat första året av sina studier i logopedi. Hur rösten fungerar intresserade henne redan under musikerutbildningen.
– En del tycker att jag nu ”äntligen skaffar mig ett riktigt jobb”, andra tycker att jag ger upp musikkarriären för lätt. Men inget av det stämmer. För mig handlar det om att vara trogen mig själv. Jag har inte valt bort något. Jag har bara skapat min egen väg och mitt sätt att göra det på.
Den närmaste framtiden innehåller studier, men också en mängd mindre projekt vid sidan om – både konserter och teater.
Tron skiner igenom
I Umeå har Emelie Sund hittat en gemenskap och en församling, något som inte alltid varit så lätt under de år hon flyttat mycket.
– Jag insåg nog först när jag fick tillbaka den pusselbiten hur mycket jag saknat den.
För Sund är tron ändå något grundläggande och självklart som syns i hennes liv även om hon inte själv tänker på det eller nämner det med ord.
– Det är snarare så att andra ser det tydligare än vad jag gör. När jag har börjat jobba med nya människor brukar det inte dröja länge innan de säger ”du är ju kristen”. På något sätt måste det synas det i de val jag gör, tänker jag.
Läs resten av intervjun med Emelie Sund i Kyrkpressen nummer 25–26/2016!
