Ända sedan han var sex år gammal han Mathias Salo spelat fotboll, de senaste åren i Närpes Kraft i division två.
– Men jag blev trött på att köra de åttio kilometrarna mellan hemstaden Vasa och Närpes fyra gånger i veckan för att träna. Därtill kom också alla matcherna. Det kändes som om jag bodde i bilen, säger han.
Det var ändå inget lätt beslut att lägga fotbollsskorna på hyllan efter aderton år.
– Jag har ju spelat så pass länge och på en ganska hög nivå. Men division två är rätt besvärlig eftersom lokala spelare inte får tillräckligt betalt för att klara sig över sommaren. Man måste jobba samtidigt. Det blir också många resor under säsongen. Ifjol var vi fem gånger till södra Finland; Grankulla, Ekenäs och Karis. I år hamnade Kraft i den norra zonen vilket betyder ännu längre resor, till Torneå och Rovaniemi.
Han har spelat mittback, ytterback och mittfältare i Kraft.
– Min styrka är konditionen. Jag är en liten slitvarg som springer efter bollarna.
Hur är det att vara kristen och fotbollsspelare?
– Visst finns det andra kristna spelare men bland dem jag känner finns det inte så många finländska, kristna spelare på hög nivå. Men Kraft har ju också tagit in utländska spelare och bland dem kan man stöta på någon katolik eller ortodox.
Han har ändå inte känt sig utpekad på seniornivå.
– Inte i Närpes åtminstone. Tvärtom har jag mött en stor respekt för min tro. Den syns kanske tydligast då laget gjort sina avslutningsresor och jag valt att inte dricka mig berusad.
Han tycker det är viktigt att man öppet vågar stå för sin tro.
– Jag vet inte vad det finns att vara rädd för.
Nu när fotbollen inte binder upp hans sommar ska Mathias Salo resa till Wisconsin.
– Det är min första resa till USA så det ska bli spännande. Min flickvän har varit utbyteselev där och vi ska hälsa på hennes vänner.
Före resan ska hans gradu från klasslärarstudierna i Vasa vara färdig. I höst väntar ett års teologistudier i Åbo som ska ge honom ska kompetens som religionslärare i högstadiet.
Mathias Salo har vuxit upp i ett kristet hem.
– Som tonåring ifrågasatte jag ibland det jag läste i Bibeln och undrade om det verkligen kan stämma. Än i dag kan jag ibland känna tvivel. Det tror jag varje kristen gör ibland.
Mathias Salo har också upplevt bönesvar och Guds ledning.
– De gånger jag mest behövt det har jag fått se att Gud är trofast. Speciellt i militären kände jag det. Jag var militärpolis som ofta stannade på brigaden för att vakta under vecksoluten. Efter fyra månader var jag psykiskt jättetrött. I oktober gick jag barettmarschen på 75 kilometer och jag var riktigt slut efter den. När jag kom tillbaka från marschen såg jag mitt namn på listan över dem som ska vara i tjänst över jul. Jag trodde jag skulle få något fel. Jag bad mycket för att jag skulle få fara hem och vila över jul. Före jul fick jag permission och åkte hem några dagar och mamma försökte ställa till lite julstämning åt mig. Då ringde en kompis från militären och sa att de hade ändrat listorna. Jag fick tio dagar ledigt över jul och nyår. Jag kände tacksamhet till Gud över att han var med också i de här sakerna.
Läs mera i Kyrkpressen 10/2106
