Konstmaterial i kistor förbjuds i Vasa

Kisttillverkarna kommer att förse varje kista med tillverkarens namn och information om vilka material kistan innehåller. Den varudeklarationen fästs diskret på kistans undersida och kan avläsas med spegel innan kistan kremeras eller begravs.

– Vi är föregångare i landet, säger begravningsväsendets chef Pekka Mäkinen. Redan för tio år sedan försökte vi få både Kyrkostyrelsens och ministeriernas tjänstemän att göra upp gemensamma direktiv för hela landet. Det blev som ett flipperspel där ärendet bollades mellan myndigheterna. Men sist och slutligen är det församlingen som bestämmer vad vi begraver eller kremerar.

Konstmaterialet förbjuds i Reglementet för begravningsväsendet som gemensamma kyrkofullmäktige godkänt och domkapitlet fastställt. Innan beslutet fattades var Mäkinen i kontakt med både begravningsentreprenörer och kisttillverkare.

– Ingen har sett något problem med nyordningen, säger han. Två kistmodeller försvinner från marknaden helt, medan materialet byts ut på andra kistor.

Orsakerna till att samfälligheten förbjuder konstmaterial är både estetiska och miljömässiga. Men ett förbud förbättrar också arbetarskyddet.

– Kistor beklädda med konstfibrer kan flamma upp plötsligt innan ugnsluckan stängts. Kistor som är gjorda i naturmaterial och trä antänds långsamt.

Konstmaterial förmultnar heller inte. De som gräver gravarna stöter därför ofta på tyger från kistor som gravlagts tidigare.

– Det fyndet är inte så trevligt.

Enligt de uppgifter Mäkinen fått är kostnaderna för kistor i naturmaterial inte nämnvärt högre.

Han tror att det finns förståelse för miljöaspekten, även om man måste vara känslig då man diskuterar med sörjande anhöriga.

– Miljömedvetenheten har ökat och jag tror inte att det blir några problem.

Läs mera i Kyrkpressen 13/2015