En barnatro som blev något mer. Som utvecklades. Som tog form.
– Min tro har vuxit genom livet och genom olika livsskeden. Precis som jag klär på mig mina kläder om morgonen så klär jag också på mig Guds vapenrustning varje morgon. Har jag inte haft min stund med Herren i bön på morgonen så märker jag att dagen inte är den bästa möjliga. Jag börjar min morgon med att chilla med Herren.
Hon kallar sig själv en typisk ”hesabo” även om hemmet nu sedan länge funnits i norra Esbo. Birgit (Bibi) Jakobsen-Korvenoja är född och uppvuxen i Tölö. Läroplikten avlade hon i Topeliusskolan och Laguska skolan och barndomssomrarna tillbringades på sommarstugan på Degerö och i Danmark tillsammans med släkten på pappans sida.
– Min pappa var dansk men började jobba i Finland under kriget. Så träffade han min mamma på Fazers café på Glogatan. Det var ju svåra tider och pappa lär ha haft goda konserver hemma, mamma var väl hemskt hungrig.
Bibi Jakobsen-Korvenojas relation till sina föräldrar kännetecknades av en grundtrygghet.
– De gav mig en barnatro. Mina föräldrar var så att säga ”hemmakristna”, det var julkyrka, dansk julgudstjänst och Gud som haver varje kväll. Inte något desto konstigare.
Då föräldrarna blev äldre och sjuka skötte hon om dem. Hon blev nästan deras egenvårdare. När föräldrarna sedan gick bort, hennes mor 1998 och far två år senare, blev sorgen och saknaden väldigt stor.
– Då märkte jag att jag måste ty mig till min himmelska far. Jag hade så väldigt mycket sorg. Jag bad om hjälp.
Hjälpen fanns där i form av en stöttande familj och tanken på att det här inte är slutet, det kommer en återförening.
– Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig igenom den sorgen, men den släppte nog så småningom. Först kom det stora, höga vågor av sorg. Men med tiden avtog vågorna och det blev lite lugnare.
När också hennes bror gick bort år 2009 kände Bibi Jakobsen-Korvenoja att det blev för mycket, hon orkade helt enkelt inte be längre. Men då tillät hon sig att känna just precis så och litade på att det ändå finns någon där som ber för henne, Jesus.
Läs hela intervjun med Bibi Jakobsen-Korvenoja i veckans nummer av Kyrkpressen!
