Pappa kom hem, för vi längtar efter dig

Det är juli och gassande sol. Men inne i Yle-studion lackar det mot jul. Här finns det hem där Tommy (Robin Wegelius) och hans syskon väntar och längtar efter att deras pappa ska inse vilka roliga ungar de är och flytta hem igen.

– Vi börjar från att Kajsa kommer in, säger Monica Vikström-Jokela.

Kajsa (Frida Hindsberg) kommer in, och så kommer hon in på nytt. Och på nytt.

– Tystnad, tagning!

Vikström-Jokela är regissör och manusförfattare till Tommys supersoffa som filmas i sommar och sänds i december. Det handlar om ett unikt finlandssvenskt projekt: en dramaserie för barn som har premiär i samband med BUU-klubbens julkalender.

– Det är viktigt att också finlandssvenska barn får se dramaserier ur sin egen verklighet med personer de kan identifiera sig med. Utomlands gör de fin fantasy, sådana produktioner kan vi inte tävla med, men vem gör något som handlar om våra barns liv? frågar sig Vikström-Jokela.

Hon försöker dra sig till minnes någon liknande inhemsk dramaproduktion från de senaste årtiondena, men hon kommer inte på något.

– De dramaserier som gjorts till exempel för julkalendern har varit mer sagoaktiga.

Pappan som aldrig har tid
I många år drömde hon om att göra en stor dramaproduktion för barn. Monica Vikström-Jokela skriver barnböcker. Böckerna utspelar sig i finlandssvenska miljöer, miljöer som säger: De här kunde vara du.

Idén till Tommys supersoffa uppstod när hon gjorde skolbesök för att berätta om den första boken Morris och Leia.

– Jag tyckte att jag hade skrivit en bok om flickan Leias sorg efter sin mammas död, men efteråt kom pojkar fram till mig och var missnöjda med att den andra huvudpersonen, Morris, aldrig fick reda på vem hans pappa var.

Samma mönster upprepade sig under många skolbesök. Monica Vikström-Jokela fick en känsla av att det fanns många barn som längtade efter en pappa som var mer eller mindre frånvarande.

Det märktes också under provfilmningen. 300 barn provfilmades, många av dem för rollen som Tommy, killen som börjar göra webb-tv från det egna hemmet för att visa för sin pappa hur roligt det trots allt skulle vara att bo hemma. Under provfilmningen fick pojkarna banda in en scen där de pratade med sin pappa på Skype.

– Det var många pojkar som gick helt in i den scenen, in i frågan: När kommer du hem, pappa? När ska vi ses nästa gång? Det märktes att det var något som berörde dem.

Prioritera barnen
Tommys supersoffa är en komedi med en allvarlig röd tråd.

– Det är en berättelse om att sakna en pappa men också en berättelse om barns otroliga lojalitet med sina föräldrar.

Barnens pappa har en soffaffär, men eftersom han säljer soffor nästan dygnet runt blir det inte någon tid över för familjen. Familjens egen gamla, nedsuttna soffa blir en symbol för misslyckanden: den frånvarande pappan och mammans missnöje. När familjen flyttar till Karis blir pappan kvar i Helsingfors – men soffan tar de med sig.

– Och när pappa inte flyttar med dem frågar barnen: är det vårt fel? Hade pappa flyttat om vi var en roligare familj?

I ett försök att göra familjen lite roligare bestämmer sig Tommy för att göra ett eget webb-tv-program. Ibland blir det polis-tv, ibland barnprogram, men målet är detsamma: att via tv-programmet försöka lösa de problem som familjen kämpar med.

– Det slutar med julafton och med att pappan äntligen kommer hem – om det är en bestående lösning är inte helt klart. Min slutpoäng är ändå att pappan inser hur viktiga barnen är för honom, att han blir närvarande igen.

Projektet fick stöd bland annat av Kyrkans mediestiftelse.

– Det är jag glad för, för det här är en viktig berättelse för många barn. Den handlar om barnets emotionella band till sin familj och om att kriser kan få ett lyckligt slut.

Bakom en lättsam yta döljer sig också ett samhälleligt budskap: det måste vara möjligt att arbeta men också kunna prioritera sina barn.

– Man måste lyssna till vad barnen säger.

Läs hela artikeln i papperstidningen.