Finländska stupade läggs i kistor i Kollaa, Loimola i juli 1941. FOTO: SA-KUVA

Ett offer för fosterlandet

Under vinterkriget uppstod ett system som gäller än i dag – de finländare som stupar tas alltid om hand, och de skickas alltid hem. Niko Huttunen har forskat i varför det är så.
2.6.2013 kl. 12:00
Varför lägger armén så stor möda på att ta hand om dem som stupat?

Niko Huttunen, som är docent vid teologiska fakulteten i Helsingfors, har i många år som en sorts hobby varit föreläsare vid olika försvarskurser. Efter att han föreläst om underhåll av stupade för kompanifältväblar började han forska i hur systemet kom till.

– Folk talar inte längre om dem som stupade. De personliga minnena av dem har bleknat, att man minns har blivit institutionaliserat.

För några veckor sedan firades De stupades dag. Just den typen av institutionaliserat firande kan väcka kritik i dag.

– De stupades dag kom till efter vinterkriget på order av Mannerheim. Dagen är tillägnad inte bara de stupade från vinterkriget utan också dem som dog under inbördeskriget 1918 – både vita och röda. Det var intressant att en vit general gav en sådan order. Det säger något om stämningen efter vinterkriget men också om honom själv.

Måste få komma hem
Varken under inbördeskriget 1918 eller under vinterkriget 1939 var det helt klart hur och var de döda skulle begravas.

– År 1918 uppstod samma traditioner på bägge sidorna: de stupade transporterades till sina hemorter, där de begravdes i hjältegravar. De röda tänkte sig att det skulle gå att begrava de döda tillfälligt och sedan samla dem i en stor hjältegrav – ett revolutionsmonument. Men det väckte enormt motstånd och man var tvungen att transportera dem till sina hemtrakter i stället.

År 1939 var man inne på samma tanke: att begrava de stupade i fältgravar. Men det gick ingen med på. Folk bröt mot reglementet. Då ändrade armén på reglerna – och det är ovanligt.

I Finland verkar det ha varit speciellt viktigt att de stupade fått komma ”hem”.

– Till exempel i Tysklands armé, som var en förebild för Finland, använde man sig av fältgravar i närheten av slagfälten. Det gjorde man naturligtvis också för att man hade rent praktiska transportproblem. Men i Finland har man transporterat stupade hem också på sommaren, och det kunde vara verkligt jobbigt på grund av lukten.

Värst var det under anfallskriget 1941 och under reträtten 1944 då den finska armén led stora förluster.

– Ibland begravdes stupade tillfälligt. Det ledde till komplicerade flyttningsoperationer: ibland grävdes kroppar upp och ner igen upprepade gånger.

Det här säger någonting om hurdana emotionella impulser de stupades kroppar gav upphov till, menar Huttunen. Det finns ett stort behov som är kopplat till de fysiska kropparna.

– Det känns nästan irrationellt, men armén och ett samhälle i kris tillåter också irrationella handlingar om de tjänar det rätta syftet.

Den ryska armén fäste ingen större uppmärksamhet vid underhåll av de stupade. År 1941 när finländarna avancerade på nytt hittade de ryska soldater från vinterkriget som aldrig blivit begravda. På den ryska sidan påverkade de stora mängden stupade lik stridsmoralen.

– När nya trupper kom såg de stora områden där de låg en massa lik som aldrig begravts, och det hade definitivt en demoraliserande effekt. Det här är en orsak till att de som stupat måste tas om hand.

Samarbete med kyrkan
När någon stupade kom det ett officiellt meddelande som den lokala församlingens präst hade i uppgift att leverera personligen.

– Det var en uppgift som kändes väldigt tung ute i församlingarna, det har jag förstått när jag talat med gamla präster. Prästen blev en sorts dödskorp. När han gick på byn sneglade alla på honom: Till vem är han på väg? Han kommer väl inte till oss?
I idealfallet skulle kompanichefen skriva ett brev som kom fram senare: ett personligt brev. Och sedan, kanske några månader senare, kom kroppen till den lokala järnvägsstationen. Där tog skyddskåren hand om den döda och såg till att det blev en begravning med militära hedersbetygelser, oftast på hemförsamlingens begravningsplats.

Och prästen förväntades erbjuda inte bara andligt stöd utan också tala för fosterlandet.

– Här kommer själavårdens politiska dimension fram. Man sa: det här är det värdefullaste ni hade att ge, er son, er man, och ändå måste ni ge det här offret för fosterlandet. Det var ett rått spel. Försvarar du de egna eller fienden? Det blev också en själavårdsfråga.
Då Finland låg i krig var berättelsen om hjälteoffret fortfarande på ett självklart sätt ihopkopplad med den kristna berättelsen.

– Där fanns en koppling till Jesus offerdöd. Medan de anhöriga fick emotionell rätt att sörja styrdes sorgen åt rätt håll. Jesus lidande mäter det värde Gud ger oss, eftersom Jesus dog för oss. I det här fallet är det staten som är det värdefulla: vårt fosterland är så viktigt att männen var redo att offra sitt liv för det.

Om det uppstår en tanke om att någon dött förgäves är det farligt för staten.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00