Maria Kalaniemi växte upp med två kulturer – och två musiktraditioner. Hela hennes familj älskade musik och radion stod alltid på hemma i Kilo. Gammal finsk dansmusik och tango blandades med svenska sjömanslåtar och schlagers.
Högst i kurs stod ändå dragspelsmusik framförd av storheter som Viljo Vesterinen och Veikko Ahvenainen. Medan andra flickor i klassen tog pianolektioner, började Kalaniemi som 9-åring spela dragspel.
– Min mormor Astrid tyckte att det var ett redigt instrument och åkte till Helsingfors med mig för att köpa ett. Jag minns fortfarande hur det pirrade i hela kroppen när jag tog det i min famn, strök med fingrarna över klaviaturen och började ta ut melodier på gehör. Jag kände mig hel. Som 12-åring började hon vid finska musikinstitutet i Esbo, vilket präglade hela hennes framtida livsbana.
– Institutet var på många sätt en föregångare inom folkmusik. Musiklivet var aktivt och fördomsfritt: jag träffade en massa andra musikintresserade ungdomar och fick nyttiga kunskaper också om klassisk musik.
Finländsk okunskap
Redan som mycket ung uppträdde Kalaniemi på pensionärsdanser och familjefester. Släktträffarna i hennes pappas hemtraktakter i Juva, Savolax, var en återkommande programpunkt.
– Jag brukade sitta och spela under några björkar medan pappas bröder satt på stugtrappan och grät. Jag förstod tidigt att musik inte handlar om att varje ton träffar rätt, utan om att beröra dem som lyssnar.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 18/2011.
