Konsten att älta rätt

Ledare.

I dagarna gör sig drygt niohundra frivilliga ansvarstagare i församlingarna hemmastadda på de platser som väljarna anförtrott dem. Många församlingar har ordnat välsignelseakter för de nyvalda i samband med årets första gudstjänster. De har samlats och knutit de första kontakterna, med varandra och med de anställda.

20.1.2011 kl. 00:00

De förtroendevalda i församlingarna har nu fyra arbetsår framför sig. Somliga i skaran är gamla rävar i sammanhanget, andra är nya. I viss mån vet en del vad de har att vänta, men i andra avseenden är samtligas fyraårsresa i landet Kyrko-Byrokratien ny, spännande och utmanande för dem alla, oberoende av tidigare erfarenheter. Den nyvalda skaran fördelar sig över tre olika organ, beroende på församlingens status.

Kyrkofullmäktige är den enskilda församlingens högsta beslutande organ. De förtroende valda där godkänner församlingens budget och verksamhetsplan, och följer upp detta med att godkänna bokslut och verksamhetsberättelse. De fattar beslut om församlingens egendom och fastigheter, inrättar och drar in tjänster. Av stiftets 64 församlingar hör 47 till en kyrklig samfällighet. Där utgör gemensamma kyrkofullmäktige den plats där många av de förtroendevalda i Borgå stift kommer att göra sin insats för att leda förvaltningen i samfälligheten.

Församlingsrådet är i det fallet det exklusiva förtroendeorganet för den enskilda församlingen, och dit styr drygt 300 svenska ledamöter kosan. Den evangelisk-lutherska kyrkan har insett att aktiva lekmän behövs. I strategin för det svenska stiftet blickar man framåt mot ett 2015 där medlemmarna är ”medvetna, motiverade och delaktiga” och där församlingarna bärs av ”anställda, förtroendevalda och aktivt lekfolk gemensamt”. Det är positivt.

Det ska erkännas utan omsvep: mycket av det som kommer att ligga framför de förtroendevalda är rutinartat och handlar om att godkänna och fastställa sådant som binds upp av strikta och ofta ganska rigida ramar. Den som vill visionera och ljuda högt och fritt, kan ibland krocka omilt mot en kyrklig byråkrati. Men också den har sin gråa charm.

En av dem som suttit med i ett av dessa församlingsråd, Närpes, under förra mandatperioden är Rita Nordström-Lytz. Hon sammanfattar sina erfarenheter i ett av bidragen i Frimodig, den nyutkomna handboken för de förtroendevalda:

Kanske hade uppgiftens omfattning – om jag varit fullt medveten om den – skrämt bort mig? Jag, som bara ville göra en liten insats och ge mitt lilla arbetsbidrag, samtidigt som jag trodde på möjligheten att utveckla och vidga församlingens verksamhet.

I detta tysta, och många gånger ganska sega arbete hon nu ger över till nästa ansvarsbärare upptäckte hon en verklighet som bildar en skarp kontrast till polariserade debatter i strålkastarbelysning. Den drivs i bästa fall av en slags naturlag, som gör att skillnader och motsättningar sätts åt sidan – nej, inte försvinner! – men sätts åt sidan i den stund människor kavlar upp ärmarna för att utföra ett gemensamt arbete.

Rita Nordström-Lytz sätter fingret på den i sitt bidrag:

(…) Konstellationer som liberal eller konservativ, man eller kvinna, sakkunnig eller i saken oinsatt, ung eller gammal, har jag personligen inte erfarit som relevanta. Vi har kors och tvärs i församlingsrådet stött och ifrågasatt varandras synpunkter med syftet att nå så goda lösningar som möjligt. Vi har understött goda förslag, oberoende av vem som framställt dem. Vi har sällan grälat. Vi har i stället ”ältat” våra beslut tills vi nått en gemensam slutsats, vilket inneburit att vi nästan aldrig röstat i någon fråga. I den meningen tycker jag att församlingsrådet fungerat fruktbart; vi har strävat efter att förstå varandras hållningar och därför också stått relativt eniga kring de beslut som fattats. Konsensus i alla lägen är ingen universallösning. Men den ädla konsten att älta har sina poänger där människor och övertygelser möts, stöts och blöts. Det mötet erbjuder alla att gå vidare, en aning klokare, en aning öppnare, en aning ödmjukare.

Det är vad den friska kyrkan handlar om.
May Wikström



URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

kyrkomusik. Byggs kanske upp på Ihamuotila-släktens gård i Esbo. 18.2.2026 kl. 17:12

FÖRETAGARE. Bröderna William och Jonatan Snellman har skapat ett koncept som slår hårt just nu. Aderton månader efter lansering har deras varumärke Savd växtvärk. Det är som om varken Jakobstadsregionen eller USA kan få nog av träningskläder med kristna budskap. – Jag tror det har att göra med en trend vi ser i världen överlag, säger Jonatan Snellman. 18.2.2026 kl. 15:29

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08