I sitt tal berörde han bland annat kyrkans framtidsredogörelse som biskopsmötet ska ge utlåtande om under sin tvådagarssession och vad som är viktigt för kyrkan att fokusera på i framtiden.
Han påminde om, hur i en tid av global osäkerhet, ekonomin och framför allt informationsteknologin och datanätverken påverkar människans upplevelse av livet, välden och umgänget.
– Kyrkans viktigaste framtidshorisont är människans upplevelse. Vem är jag och vart hör jag – i denna kommunikationsteknologins gränslösa värld, i detta stora Salo, på denna mångkulturella ort med många religioner?
– Enligt den gammalkyrkliga försoningsläran och den klassiska kristendomen frigör Kristus från alla de fysiska och psykiska bojor som håller livet fånget. Finns det något mer lovande för den som blivit mobbad, arbetsoförmögen, utslagen, fått ett sargat hjärta, blivit rädd, ensam och obetydlig?
Kalliala hänvisade till kyrkans framtidsredogörelse där det konstateras att sådana religiösa samfund blir framgångsrika som ger individen kraft och vars verksamhet är betydelsefull med tanke på det konkreta livet. På motsvarande sätt hotas religiositeten bli irrelevant om den koncentrerar sig på att garantera institutionens kontinuitet och redan överenskomna lärosatsers symboliska yttrande.
– Det görs redan gott – nu behöver vi en teologi som stöder, inspirerar och föder jubel när den hittar förklaringen till att göra gott i det goda och ger förvissning om att vi är på rätt väg. Det vi inte behöver är en teologi som bromsar, som berättar varför man inte kan röra sig, reagera eller gå framåt, sade Kalliala.
