Peter Lüttge var med om att starta Teater Sirius år 1992. I Tyskland hade han sysslat med cabaret – som där är en form av politisk teater – och under sin tid i Åbo var han engagerad i Studentteatern.
– Drama och experimentell litteratur är mina specialgebit, August Strindberg och Peter Weiss mina käpphästar.
1992 träffade han Paul Olin och hans kompisar från Teaterhögskolan som just då praktiserade på Wasa Teater. På en fest efter en teaterföreställning berättade Lüttge om en pjäs av Peter Weiss – ”Vandring för tre röster”. Olin blev intresserad, pjäsen övades in i Vasa och framfördes i Helsingfors. Även om Peter Lüttge, oftast av geografiska orsaker, inte aktivt deltagit i Sirius verksamhet på den här sidan av millenniet, har killarna haft nära kontakt hela tiden. När det nu blev praktiskt möjligt att sammanstråla i Helsingfors igen återupptogs diskussionerna om vem vi är, varför vi är här och vad vi vill göra.
– Underverket är en pjäs som försöker hitta en förklaring till vad piloterna tänkte och kände när de styrde mot World Trade Center. Peter Lüttge understryker vikten av att försöka förstå det obepripliga – det som skedde i New York, det som skedde i Jokela, det som sker runt omkring oss alltför ofta. Det finns en förklaring?
– Klart att det finns. Och den måste jag vara villig att söka, bara då har jag en möjlighet att undvika de här konflikterna.Han säger sig vara en okonventionell regissör. De ständiga diskussionerna står i centrum för processen – till demonregisserandet är det många mil.
Peter Lüttge säger att Teater Sirius aldrig vill skriva någon på näsan, utan i stället öppna sinnena, tankarna. Hans egen kristna övertygelse finns med i regisserandet, i allt han gör.
Läs mera i Kyrkpressen nr 50
