Advent: Om att komma igen

Kyrka. ”Hosianna! Wau! Här kommer Jesus ridande på sin åsna!” jublar en mycket liten gudstjänstgäst.
29.11.2009 kl. 00:00

Stock.xchng

”Men han kom ju redan på palmsöndagen. Varför måste han komma igen?” kontrar en annan, litet större, som minns litet längre bakåt.
Ur barnens mun, sanningen. Och sannerligen är det konstigt.

Annars har kyrkoåret berättelser och texter så det räcker många gånger om. Varför måste då Jesus göra sin kungaentré i repris just nu? Hittade man faktiskt ingenting annat för advent? Den ursprungliga åsneritten hör ju påsken till; det var då han kom på ett enastående sätt till den stad där han kom att stå ensam, och dö.

Palmblad och hosianna, tidigt på våren, och mitt i vintern. Det måste ligga någon mening bakom. Något som även den minsta gudstjänstdeltagaren anar ...

Hosianna! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Och han kommer. Först, som ett litet barn. Sedan, som en vuxen man.Som ett barn var han värnlös och ofarlig, mycket liten i sin krubba. Det var bara de stora, lysande och talrika änglarna som fick hälsa herdarna på änglarnas vis: ”Var inte rädd!” Det där lilla barnet var inget man behövde vara rädd för, det såg man ju på långt håll. Däremot var det något heligt över honom, något tidlöst, som alltid hos ett nyfött barn. Tiden står stilla, liksom. Gamla texter och profetior kommer oinbjudna i minnet: Se, en ung flicka föder ett barn...

Som en vanlig man, ridande, var han en av folket, fredens man.  Den som på Jesu tid kom ridande på en häst var en romersk soldat, en med makt, en med vapen. Han satt högt uppe, och kunde krossa folk under hästens hovar. Men denna man på åsnan var inget att vara rädd för, det såg man på långt håll. Däremot var det något heligt kring honom, som alltid då ett pinat folk ser ett levande löfte, förlösaren. Tiden stannar, liksom. Gamla texter och profetior sprids som löpeld: Se, han som kommer på en åsna skall kallas Fridsfurste...

Så kommer han, till julen, till påsken. Två gånger om året kommer han med åsnan, och vi förnimmer: Kalendern är viktig, men inte allt. Det historiska händelseförloppet är intressant, men inte allt. Budskapet om frid är allt. Det är heligt.

Det heliga är tidlöst. Eller hellre: Det heliga har ingen tid. Det har sin egen tid. Det heliga upprepas och utspelas hela tiden. Det heliga är evigt och alltid nu.Så kommer julen. Och julnatten, den underbara och stjärnklara, öppnas till påskmorgonens bländande solsken, och tiden står stilla.

Hosianna! Välkommen!

Skribenten Hilkka Olkinuora är pastor, redaktör och författare.

Kp



samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54