17 000 utmaningar

Ledare. Utmaningen att nå de omkring 17 000 finlandssvenskar som bor helt utanför den finlandssvenska gemenskapen har något bibliskt över sig. Tankarna går lätt till Jesu liknelse om den gode herden som ger sig ut för att söka det borttappade fåret. Jämförelsen har förstås många svagheter, men känns i alla fall aktuell. 28.5.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det känns kanske aningen hädiskt att ställa följande fråga, men det kan vara viktigt att ställa den i alla fall: varför är det en utmaning för kyrkan att nå de 17 000 personer som registrerat sig som svensktalande på deras modersmål?

Kan man inte svara på den frågan måste hela projektet att nå dem betecknas som slöseri med kyrkliga medel. Medel som det blir allt mindre av.

Kyrkostyrelsens kanslichef Risto Junttila ger ett enkelt och klart svar på frågan varför helhetskyrkan strävar efter att ge finlandssvenskarna på språköarna bästa tänkbara service på sitt modersmål.

Junttilas svar är att modersmålet är trons språk. Det är sitt modersmål man använder då man närmar sig Gud och det är då man får tala sitt modersmål som man bäst kommunicerar sin tro i samtal med andra.

Det är glädjande att notera hur allvarligt kyrkostyrelsen, i praktiken Kyrkans central för det svenska arbetet, tar på denna utmaning.
Det är också glädjande att notera att utmaningen ser ut att leda till nya, intressanta samarbetsöppningar mellan kyrkan och andra aktörer som vill slå vakt om finlandssvenskarnas intressen oberoende av var de bor i landet.
 
Enligt uppgift pågår samarbete med Finlands svenska folkting, men det finns säkert också andra aktörer som kunde vara med i detta viktiga arbete.
Man kunde till exempel tänka sig ett system med vän- eller fadderförsamlingar  för finlandssvenskarna i förskingringen. Och man kan definitivt tänka sig att Kyrkpressen för sin del skulle vara en av länkarna till Borgå stift och dess kyrkliga verksamhet.

I förlängningen kan det visa sig att arbetet med och för finlandssvenskarna på språköarna leder till en starkare identitetskänsla inte endast hos dem utan också hos finlandssvenskarna rent allmänt.

I bästa falla kan arbetet dessutom leda till större förståelse mellan språkgrupperna. Utan förståelse leder de insatser som görs så att säga utifrån inte till optimala och bestående resultat. De kan uppnås endast om alla samarbetar. Oberoende av språk.

Det kan alltså gå så att personerna på språköarna som det är tänkt att hjälpa å sin sida hjälper resten Svenskfinland till större självförståelse och resten av landet till större förståelse över språkgränsen.

Detta låter som, och är kanske också, en idealistisk dröm. Men varför inte drömma lite? Och varför inte våga tro på sina drömmar och försöka förverkliga dem? Det är ju så vi formar en bättre framtid. För alla.

Ledarstick:

Flera Frågetecken 

 

Det var rätt, riktigt och viktigt att domkapitlet beslöt avstå från utfrågningen av biskopskandidaterna. Så långt är allt bra.
Tyvärr väcker kommentarerna i samband med beslutet nya frågor.
 
Det hävdas att det var på initiativ av elektorer som domkapitlet fattade sitt beslut att höra biskopskandidaterna.
I och med den svepande hänvisningen till ”elektorer” faller en skugga över alla elektorer. Vem som helst kan, med vilka bevekelsegrunder som helst, tänkas ha varit aktiv i ärendet.

Men vilka elektorer tog initiativet och varför? Och varför reagerade domkapitlet så positivt och så snabbt på initiativet att det inte ens hann kontrollera det juridiska hållbara i sitt planerade agerande med sin lagfarne assessor?
 
Påståendet att domkapitlet ”i stället” för samtal med kandidaterna ”nu satsar på att ordna fyra offentliga utfrågningar” (Hbl 20.5) av dem är förvånande.
För ganska exakt en månad sedan (30.4), kunde Kyrkpressen berätta om de tämligen detaljerade planerna på offentliga utfrågningar som redan då fanns.
Planer som domkapitlet vid sitt senaste möte officiellt slog fast.
 
Långt innan domkapitlet fattade sitt beslut om samtalen eller om att inhiberade dem fanns alltså offentliga utfrågningar inprickade, med platsförslag och allt. Att nu säga att de arrangeras ”i stället för” samtalen låter därför inte trovärdigt.

Allt detta tär tyvärr både på domkapitlets och på elektorernas trovärdighet.

Stig Kankkonen



Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54