17 000 utmaningar

Ledare. Utmaningen att nå de omkring 17 000 finlandssvenskar som bor helt utanför den finlandssvenska gemenskapen har något bibliskt över sig. Tankarna går lätt till Jesu liknelse om den gode herden som ger sig ut för att söka det borttappade fåret. Jämförelsen har förstås många svagheter, men känns i alla fall aktuell. 28.5.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det känns kanske aningen hädiskt att ställa följande fråga, men det kan vara viktigt att ställa den i alla fall: varför är det en utmaning för kyrkan att nå de 17 000 personer som registrerat sig som svensktalande på deras modersmål?

Kan man inte svara på den frågan måste hela projektet att nå dem betecknas som slöseri med kyrkliga medel. Medel som det blir allt mindre av.

Kyrkostyrelsens kanslichef Risto Junttila ger ett enkelt och klart svar på frågan varför helhetskyrkan strävar efter att ge finlandssvenskarna på språköarna bästa tänkbara service på sitt modersmål.

Junttilas svar är att modersmålet är trons språk. Det är sitt modersmål man använder då man närmar sig Gud och det är då man får tala sitt modersmål som man bäst kommunicerar sin tro i samtal med andra.

Det är glädjande att notera hur allvarligt kyrkostyrelsen, i praktiken Kyrkans central för det svenska arbetet, tar på denna utmaning.
Det är också glädjande att notera att utmaningen ser ut att leda till nya, intressanta samarbetsöppningar mellan kyrkan och andra aktörer som vill slå vakt om finlandssvenskarnas intressen oberoende av var de bor i landet.
 
Enligt uppgift pågår samarbete med Finlands svenska folkting, men det finns säkert också andra aktörer som kunde vara med i detta viktiga arbete.
Man kunde till exempel tänka sig ett system med vän- eller fadderförsamlingar  för finlandssvenskarna i förskingringen. Och man kan definitivt tänka sig att Kyrkpressen för sin del skulle vara en av länkarna till Borgå stift och dess kyrkliga verksamhet.

I förlängningen kan det visa sig att arbetet med och för finlandssvenskarna på språköarna leder till en starkare identitetskänsla inte endast hos dem utan också hos finlandssvenskarna rent allmänt.

I bästa falla kan arbetet dessutom leda till större förståelse mellan språkgrupperna. Utan förståelse leder de insatser som görs så att säga utifrån inte till optimala och bestående resultat. De kan uppnås endast om alla samarbetar. Oberoende av språk.

Det kan alltså gå så att personerna på språköarna som det är tänkt att hjälpa å sin sida hjälper resten Svenskfinland till större självförståelse och resten av landet till större förståelse över språkgränsen.

Detta låter som, och är kanske också, en idealistisk dröm. Men varför inte drömma lite? Och varför inte våga tro på sina drömmar och försöka förverkliga dem? Det är ju så vi formar en bättre framtid. För alla.

Ledarstick:

Flera Frågetecken 

 

Det var rätt, riktigt och viktigt att domkapitlet beslöt avstå från utfrågningen av biskopskandidaterna. Så långt är allt bra.
Tyvärr väcker kommentarerna i samband med beslutet nya frågor.
 
Det hävdas att det var på initiativ av elektorer som domkapitlet fattade sitt beslut att höra biskopskandidaterna.
I och med den svepande hänvisningen till ”elektorer” faller en skugga över alla elektorer. Vem som helst kan, med vilka bevekelsegrunder som helst, tänkas ha varit aktiv i ärendet.

Men vilka elektorer tog initiativet och varför? Och varför reagerade domkapitlet så positivt och så snabbt på initiativet att det inte ens hann kontrollera det juridiska hållbara i sitt planerade agerande med sin lagfarne assessor?
 
Påståendet att domkapitlet ”i stället” för samtal med kandidaterna ”nu satsar på att ordna fyra offentliga utfrågningar” (Hbl 20.5) av dem är förvånande.
För ganska exakt en månad sedan (30.4), kunde Kyrkpressen berätta om de tämligen detaljerade planerna på offentliga utfrågningar som redan då fanns.
Planer som domkapitlet vid sitt senaste möte officiellt slog fast.
 
Långt innan domkapitlet fattade sitt beslut om samtalen eller om att inhiberade dem fanns alltså offentliga utfrågningar inprickade, med platsförslag och allt. Att nu säga att de arrangeras ”i stället för” samtalen låter därför inte trovärdigt.

Allt detta tär tyvärr både på domkapitlets och på elektorernas trovärdighet.

Stig Kankkonen



URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

kyrkomusik. Byggs kanske upp på Ihamuotila-släktens gård i Esbo. 18.2.2026 kl. 17:12

FÖRETAGARE. Bröderna William och Jonatan Snellman har skapat ett koncept som slår hårt just nu. Aderton månader efter lansering har deras varumärke Savd växtvärk. Det är som om varken Jakobstadsregionen eller USA kan få nog av träningskläder med kristna budskap. – Jag tror det har att göra med en trend vi ser i världen överlag, säger Jonatan Snellman. 18.2.2026 kl. 15:29

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08