– Jag har varit scout och i folk- och mellanskolan skidade vi ofta på gymnastiktimmarna under vintern. Sedan dess har jag tyckt om att röra mig i skog och mark, berättar Hannu Olkinuora.
Numera tillämpar han sina skid- och vildmarkskunskaper främst under en årlig fjällvandring tillsammans med några kompisar.
– Vi brukar packa en pulka med vandringskängor, tält och god mat och ge oss ut på en veckolångt skidtur varje år i mitten av april. Vi har mest rört oss i Lappska armen, men vackrast är det vid gränsen mellan Norge och Sverige.
Sommartid brukar Olkinuora också segla. Han ser flera likheter mellan sina hobbyer.
– I grunden handlar det om att vara ödmjuk inför naturen och leva på dess villkor. Under fjällvandringar och ute på havet lever man i nuet och är helt koncentrerad på att bara ta sig fram. Det är väldigt avstressande.
Vad är det mest dramatiska du varit med om i fjällen?
– En gång överraskades vi av en våldsam snöstorm då vi försökte ta oss över från Kilpisjärvi till Abisko på norska sidan. Vi lyckades ta oss till en stuga, men den var insnöad i flera dagar och det gick bara att ta sig ut genom fönstren. Lyckligtvis var en norsk gymnasieklass också fast i stugan, de var glada prickar och underhöll oss med bland annat musik.
