Från hur till varför

Ledare. Den oftast ställda frågan efter den obegripliga tragiken i Kauhajoki har varit ”hur kunde detta ske” och ett annat ofta använt ord är ”igen”. 2.10.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det vanligaste svaret har varit att det inte finns ett enkelt, klart svar. Och så är det förstås. Det finns inte ett universalsvar som täcker frågan och som skulle vara det svar som gör det möjligt att förhindra att tragedierna i Jokela och Kauhajoki upprepas. Igen.

Intrycket av de flesta kommentarerna och försöken att besvara frågan hur detta kunde ske är att man i allt för hög grad nu fokuserat och fokuserar på sådant som man rimligtvis borde inse att inte leder till önskat resultat.Ett exempel på detta är frågan om vapeninnehav, från beviljandet av vapenlicenser och öppnare tillgång till register över dem till hur vapen ska förvaras. Ett annat exempel är diskussionerna om metalldetektorer, vakter eller andra former av övervakning i skolorna.

Problemet med resonemang av detta slag är att de som hatar sina medmänniskor och vill ta livet av dem alltid hittar ett vapen och att licensfrågan inte spelar någon större roll. En familjemedlem kan få en licens och en annan kan använda vapnet.
Alla inser också att den som vill mörda hittar vägar förbi detektorerna eller platser där sådana inte finns. Detektorer och vakter kan till och med vara kontraproduktiva lösningar. De kan snarare uppmuntra sjuka personer till våldsdåd än inverka avskräckande.

Med detta inte sagt att åtgärder av det nämnda slaget inte behövs, men de löser inte problemet med våldshandlingar. I bästa fall kan de eventuellt minska antalet våldsdåd, men som alla också nu har sagt: redan ett är för mycket.
Frågor som kretsar kring hur en sjuk tanke och sjuka planer kan förverkligas leder sällan till annat än finjusteringar av det så kallade rättssamhällets skyddsmekanismer. Endast frågor som rör varför sjuka tankar och planer uppstår kan leda till bestående lösningar för en större säkerhet.

Den plågsamma frågan i detta sammanhang blir därmed varför vi inte vågar ta itu med de verkliga problemen, de som leder till att människor börjar hata varandra så till den grad att de dödar varandra.
Svaret är inte att vi inte vet. Tvärtom finns det hyllmeter efter hyllmeter med undersökningar, kartläggningar, dokumentation, analyser och slutsatser som förenklat sagt talar samma språk: vi har skapat ett samhälle och en värld som inte längre har vare sig Gud eller människan i centrum.

Gud har förpassats till marginalen och tas därifrån med i handlingen för att ge tillvaron en guldkant vid högtidliga tillfällen. Eller för att användas som tröstare i nöden. I vardagen mellan fest och sorg är Han mera sällan närvarande.
Samma gäller Hans bud att vi skall älska Honom över allting och vår nästa som oss själva.
Tack och lov finner sig Gud inte att vara placerad på hyllan. Oberoende av om vi vill det eller inte finnas han alltid och hela tiden mitt ibland oss och vid vars och ens sida. Också i Kauhajoki och också då vi söker vår väg vidare efter tragedin.

Människan har för sin del förvandlats till verktyg för primärt ekonomiska intressen och till en aktör som förväntas anpassa sig till det som är ekonomiskt effektivt och resultatgivande.
Det som nu behövs är modeller och system som gör det nödvändigt att göra ”mänsklighetskonsekvensbedömningar”, ”MKB”, i samband med planerings- och beslutsprocesser. Ungefär på samma sätt som man gör miljökonsekvensbedömningar.

Utvecklingen skulle med största sannolikhet se märkbart annorlunda ut om vi alltid ställer frågan: på vilket sätt gagnar detta människans välbefinnande? Vi kan bara spekulera i hur skolorna skulle se ut efter en sådan bedömning. Samma gäller social- och hälsovården, alkoholpolitiken, arbetslivet och så vidare.

Skulle vi då verkligen kunna motivera beslut som på många olika sätt slår ut svaga, leder till utbrändhet för dem som absolut vill orka och till att vi bedöms och bedömer varandra utgående från prestationer? Och det praktiskt taget från första skolåret till sista minuten på långvårdsavdelningen.
Kort sagt: skulle vi acceptera en verklighet där vi varken uppfostras till eller förväntas vara balanserade, harmoniska människor utan snarare resultatinriktade och maximalt lönsamma produktionsenheter.

Förmodligen skulle en MKB också snabbt leda till ett bestämt avståndstagande från bland annat den så kallade våldsunderhållningen och allt annat negativt som produceras och distribueras utan några som helst andra avsikter än att göra producenterna och distributörerna så rika som möjligt.

Sist men inte minst: nu är en öppen och ärlig diskussion om kampen mellan det goda och det onda, mellan Gud och djävulen, och vårt val av sida aktuellare än någonsin. Nu bara inte kan vi längre blunda för det faktum att en sådan kamp pågår och för att vi måste välja sida.
Eller finns det fortfarande någon som menar att talet om gott och ont bara är tjafs som inte hör hemma i vår värld, i vår rationella verklighet?

Stig Kankkonen



samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54