Utgångsläget är inte speciellt invecklat. Sandell höll ”för tusende gången” ett skriftskolläger med allt vad det innebär. Under lägret diskuterades abortfrågan och Sandell gav de skriftskolelever som så ville möjlighet att se en videosnutt som finns tillgänglig för alla på nätet. Videon visar hur det kan gå till vid en abort. En del tittade enligt uppgift inte på videosnutten, en del tittade en stund och stod inte ut med mera och en del tittade på allt.
Många av föräldrarna träffade både sina barn och personalen på skriftskollägret under besöksdagen som inföll efter att filmen förevisats. Under besöksdagen diskuterades händelsen inte alls. Naturligtvis kan man inte dra för långtgående slutsatser av detta, men någon större uppståndelse med anledning av filmen vittnar den uteblivna diskussionen inte om.
Biskopen hörde de berörda parterna samt Statens filmgranskningsbyrå, som enligt sin uppgiftsbeskrivning ska ”skydda barn från eventuell skadlig inverkan i bildprogram”. Byrån konstaterade i efterhand att den skulle ha satt en åldersgräns på 18 år för det som visades för skriftskoleleverna.
Resultatet blev en anmärkning för Sandell.
Motiveringen för att det varken blev mer eller mindre än en anmärkning var att Sandell ”närmast handlade oeftertänksamt och i okunnighet om gällande regler”. Detta kan knappast ses som annat än en accentuering av att avsikten inte hade varit vare sig att såra eller handla i strid med vad som är acceptabelt.
Så långt förefaller det inte finnas större orsak till upprördhet över själva processen. Men som vi alla vid det här laget vet har svallvågor av indignation rullat över Svenskfinland. Sandell har framställts antingen som en ond och allmänt illasinnad fanatiker eller som en riddare iklädd ljus och rättfärdighet. Biskopen har framställts som en intrigerande typ som handlar oetiskt och i kulisserna drar i olika trådar med en enda målsättning: att göra livet surt för Sandell. Oberoende av vad han har gjort har det varit fel: kontakt med berörda har tagits men på fel sätt och vid fel tidpunkt, sakkunniga har hörts, men fel sakkunniga och så vidare.
Resonemangen på båda sidorna om barrikaderna har stundtals varit snart sagt obegripliga och saknat proportion. Till Sandells försvar har anförts allt från att han var ute i ett vällovligt ärende och att metoderna då inte bör kritiseras till att videosnutten var bara några minuter lång, skärmen som den visades på liten och kvaliteten dålig. Märkliga argument.
Det samma gäller försöken att förneka rätten att diskutera Sandells handlande med motiveringen att det är abortfrågan som sådan som ska diskuteras. En pikant krydda i försvarssoppan har varit kopplingen mellan biskopens varning och Svenska folkpartiet. Att insinuera ett sådant samband eller att spekulera i det är lika naivt och absurt som att påstå att Sandell egentligen gjorde det han gjorde för att ge draghjälp åt kristdemokraterna inför kommunalvalet.
Mot Sandell har allmänt framförts att hans misstag, som han för övrigt rejält bett om ursäkt för, är ett utslag för omänsklig konservatism och för allmän brist på omdöme. Sandell har fått skulden för allt från elaka avsikter till att man inte längre kan höra till kyrkan.
Sandell har blivit något av en svordom som man tar till då man vill beskriva allt det som man tar avstånd från i kyrkan och i kristendomen. Snart sagt det enda som han inte blivit beskylld för är att ha förorsakat syndafallet och syndafloden.
Alternativ till polariserande dueller finns. Det visar bland annat den positiva och konstruktiva intervjun med barnmorskan Gun i Hufvudstadsbladet (18.9). Hon är mot abort och efterlyser saklig diskussion om den frågan, som enligt henne är ”svår och smärtsam”. Samtidigt tar hon klart avstånd från sådant som i sammanhanget endast är till för att chockera. Som till exempel det aktuella bildprogrammet.
Förhoppningsvis visar holmgångarna i fallet Sandell hur snett det kan gå då dialoger blir dueller. Då har det i alla fall varit någon nytta med affären.
Annars har duellerna tyvärr huvudsakligen varit till skada för alla parter, för kyrkan som helhet och för det allmänna debattklimatet i stiftet och i Svenskfinland.
