Jag vill att publiken ska uppleva Gud

Människa. Tjugo år i Finlands jazzelit, fyra utan alkohol. Ulf Krokfors vet hur livets avigsida ser ut. Då följde han sin fria vilja. Nu vill han följa Gud. 25.9.2008 kl. 00:00

Mira Strandberg

– När man spelar måste man ha något att säga. Det räcker inte att spela C-dur upp och ner eller att bli teknisk virtuos på sitt instrument, säger Ulf Krokfors.

– När jag ser tillbaka inser jag att jag hela tiden har varit i Guds hand. Jag har varit i sådana situationer att jag egentligen borde vara död, säger Ulf Krokfors och syftar på de sexton åren av hans liv då vardagen fylldes av ölstop.

Spiralen började när han som tjugotvååring blev antagen till Sibeliusakademins jazzlinje och flyttade från hemstaden Ekenäs till Helsingfors.

– Studierna slutade innan de ens började. Jag började spela med en massa avantgardister i stan och kom in på sidospår med alkohol och knark. Mot slutet var jag uppe i en Koskenkorva om dagen.

I hans frikyrkosjäl med rötter i pingstkyrkan i Ekenäs fanns hela tiden en tro på Gud, men det var en Gud på ett filosofiskt, högre plan utan kontakt till vardagen.

– Jag var så långt borta från honom. Och jag förstod inte att fast Gud finns så måste jag göra min del också. Jag kunde sitta där och skåla med Gud och fråga honom när han hade tänkt börja jobba, samtidigt som jag var på väg till disken för att köpa nästa öl.

Hellre nykter trots ångest

1997 gjorde sig Gud påmind i Ulf Krokfors liv på ett rätt dramatiskt sätt. Det var året hans pappa kom till tro.

– Han hade suttit med hagelbössan i munnen och tänkt att nu räcker det, men fått en ingivelse om att söka fram familjebibeln. Han läste i Johannesevangeliet och blev helt förändrad.

Men ändå dröjde det sju år till innan också Ulf fick nog av sitt liv. År 2004 kom vändningen.

– Jag beslutade mig bara för att sluta, det var väl min självbevarelsedrift som vann till slut. Men jag har inte själv åstadkommit förändringen, den tackar jag helt och hållet Gud för. Jag såg inga änglar eller blixtar, men jag vet att jag var buren i bön av många. Speciellt min pappa hade börjat be mycket för mig.

Frigörelsen från de tidigare vanorna och umgängeskretsarna har gått förvånansvärt smärtfritt.

– Därför vet jag att det inte bara är min förtjänst.

Men livet utan rusmedel är ingen dans på rosor. När hjärnan kan tänka klart igen släpper den också fram känslor som tidigare förtryckts med starköl och vodka.

– Det är mycket ångest och rädsla som kommer upp till ytan nu. Jag inser att det här var en del av orsaken till att jag började dricka, de här känslorna fanns redan då. De är svåra att ta itu med, men ändå är det roligare att ta livet nyktert än att alltid försvinna in i någon dimma.

Mira Strandberg



KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41