Domsöndagen berättar i psalmer, böner, texter och tal om att tiden är begränsad, Kristus kommer till oss och reder upp saker och ting. Budskapet är strängt för de självtillräckliga och mildare för de räddhågade.
| Foto: Ad Grönroos |
Professor Gunnar af Hällström understryker att kyrkoåret med sina namngivna söndagar är en slags katekes som man inte läser utan lever med i. Man får en hel del kristendomskunskap på köpet när man deltar i gudstjänstfirandet från advent till domsöndag.
Professor af Hällström påminner om att Domsöndagen också innehåller glädjeämnen.
– Till exempel det glädjeämnet att ”boten” ger en möjlighet att på förhand påverka händelseförloppet på domens dag.
Bot är att man kan få syndernas förlåtelse genom ånger och tro på Kristus och följaktligen slipper åtal i framtiden.
– ”Fåren” i Jesu liknelse slapp klander helt och hållet, det fanns ingenting att påtala.
Enligt af Hällström läser man budskapet om ”får och getter” orätt om man tänker sig att den empiriska verkligheten ser ut så som den beskrivs i liknelsen i Matteus tjugofemte kapitel.
– Så ser det inte ut i världen, att det finns sådana som endast gör ont och sådana som endast gör gott!
– Många kristna skulle också vilja se att det fanns en mellankategori: de svarta fåren. Lärjungar, som inte gjort eller hållit allt de borde.
– Men i liknelsen saknas de svarta fåren. De saknas eftersom förlåtelsen har konsekvenser för färgsättningen, förklarar af Hällström.
Domen innehåller också ett glädjeämne så till vida att den innehåller tanken: det spelar visst en roll vad vi har för oss! Våra handlingar har en mening, åtminstone på sikt. Allt är ”hemåt” – om vi först fått nåden att tillhöra Kristi ”får”.
– I tidig kristendom tänkte man gärna på domen som något tröstande. Det onda får inte vara ont utan gräns. Det tar slut någon gång. Inte så sällan var det just de kristna som blev föremål för en massa ont.
