Prosadebut av Kent Danielsson

Kent Danielsson, tjänstledig kyrkoherde i Ålands norra skärgårdsförsamling, har gjort sin prosadebut.

Balladen om Bel Ols är en prosapoetisk berättelse om kyrkmålarens pojke som blir stum efter att ha bevittnat mordet på sina föräldrar. Den är en legend som utspelar sig i en forntid då segelbåtar förliste i stormarna och kyrkorna byggdes och dekorerades. Den handlar också om tillfrisknande, kärlek och skönhet.

Danielsson skriver vackert och koncentrerat. Texten är hemlighetsfull och berättelsen nystas fram längs krokiga vägar, litet i taget. Danielsson målar fram sin berättelse drag för drag, och han har tagit sig an sitt hantverk med stor grundlighet. Därför dröjer det ett tag innan hela bilden framträder. Men vilken bild sedan.

För den som har tålamod att tänka sig igenom den här texten har boken oerhört mycket att ge. Många av bilderna lämnar mig inte i fred: pojken vars blick sprack i två, pojken som blev stum och vakar över sin fars målarsten. Vägen till att bli helare igen, den väg som kräver att den döda faderns verk fullbordas. Det att man kan bota varann med sin kärlek, rädda varann till liv.

Målarsonen Bel Ols heter egentligen Beleye Golubi, Den vita duvan. Där kan man, om man vill, läsa in Ande-symbolik. Man kan också se Bel Ols väg som en sorts golgatavandring där varje lidande lämnar ett synligt spår på hans sargade kropp. Men han är också den som får nåden att blir helad av andras kärlek och i sin tur hela sin älskade Liliya Yerina.

Franz Kafka har skrivit att vi borde läsa böcker som smärtar oss djupt, böcker som berör oss som en sjukdom. Böcker som blir en yxa för det frusna hav vi har inom oss.

Det här är en sådan bok.