Det förefaller att gälla också i negativ mening. Det visar lokaltidningen Borgåbladets kyrkopolitiskt och kyrkodebattmässigt sett intressanta kommentar (16.10, se Klippet) till Högsta förvaltningsdomstolens beslut i det så kallade fallet Franzén.
Som Kyrkpressen berättat (nr 41) var beslutet att ärendet inte behandlas eftersom det hade anhängiggjorts i domstolen av en person, kaplan Bror Träskbacka, som enligt domstolen inte hade besvärsrätt.
| Illustration: Jan Lindström |
Ledarskribenten, Jan-Erik Andelin, kallade beslutet i kyrkobesvärsfrågan ett Pilatusbeslut och hänvisar till Pontius Pilatus, som inte fattade något egentligt beslut om vad som skulle ske med Jesus.
Av ledaren kan man dra slutsatsen att Andelin anser att HFD borde ha fattat beslutet att Franzén inte var behörig och att det beslutet hade varit lika självklart som att Pilatus borde ha fattat beslutet att släppa Jesus fri.
Fegisen Pilatus kritiseras för att han inte vågade stå mot den överväldigande opinion som högljutt krävde Jesu korsfästelse.
Fegisarna i HFD kritiseras för att de inte har lyssnat på den överväldigande opinion som kräver allt hårdare nypor mot kvinnoprästmotståndarna och handlat i enlighet med de kraven.
Eftersom domstolen efter långt och moget övervägande kom fram till att Träskbacka inte hade besvärsrätt i det aktuella ärendet kunde den inte behandla sakfrågan. Så var och så är det oberoende av vad var och en anser i det aktuella fallet och oberoende av vad den allmänna opinionen kräver.
Att HFD kritiseras för att den följde lagen och inte den allmänna opinionens förväntningar är skrämmande.
Kritik med Borgåmått riktas också mot de två domprostvalskandidater som varit aktiva i den aktuella processen, alltså kaplanerna Matts Lindgård och Bror Träskbacka.
Den aktuella ledaren insinuerar öppet att de två har agerat som de har gjort av en enda orsak: egoism. Deras enda motiv har varit att få ”en bra plats i startfältet”. Ingendera av dem ens misstänks för några ädlare motiv.
Denna kritik är skrämmande därför, att den dels ifrågasätter de två kandidaternas medborgerliga rättigheter, dels antyder dålig moral och bristande ansvarskänsla.
Tragikomiskt blir det hela då ledarskribenten i sin lokaltidning trots allt vill signalera stöd för bygdens son genom att kalla honom ”Borgåprästen” och den andra ”karriärambitiös”. Och genom att dra de två över samma kam vad en plats i startfältet beträffar. Lindgård röjde sig – helt legitimt – en plats i startfältet medan Träskbacka hela tiden funnits där.
Tala om tendentiösa och manipulerande verklighetsbeskrivningar.
Begreppet ”karriärambitiös” kan i detta sammanhang knappast ses som annat än ett försök att kasta en skugga över den som tilldelas epitetet, alltså Träskbacka.
I hans fall framställs det som i praktiskt taget alla andra sammanhang skulle ses som meriter som något suspekt: många betydelsefulla uppdrag, ett vitt och brett kontaktnät och en lång gedigen insats i och för kyrkan.
Undra på att det blir allt svårare att hitta personer som vill ta och bära ansvar i vår kyrka.
Förvånande är att de aktörer som kunde – kanske till och med borde – kritiseras helt glöms bort.
Senaste nu efter HFD:s beslut torde det vara uppenbart för åtminstone nästan alla att det hade varit till fördel för själva saken att antingen Allan Franzén eller domkapitlet hade besvärat sig över beslutet i Helsingfors förvaltningsdomstol. Då hade domstolen varit tvungen att ta ställning i sak.
Speciellt märkligt är att domkapitlet inte använde sig av sin besvärsrätt.
Det är snällt sagt märkligt att domkapitlet två gånger fattar ett och samma beslut utan att vara beredd att försvara det i högsta instans. Detta visserligen efter omröstning, men i alla fall.
Beklagligt och allvarligt är beslutet inte minst med tanke på att stiftets präster efter detta inte fullt ut kan lita på domkapitlets stöd då det börjar storma. Beslutet innebar ju också att domkapitlet övergav Franzén då det lät bli att föra hans rätt att vara kandidat till HFD.
Visst. Kritiken av Borgåbladets ledare är kritik med Borgåmått mätt. Men man måste ju ta seden dit man kommer.
