Varför har vi böndagar i kyrkan?
Frågan går till Bernice Sundkvist, professor i praktisk teologi.
– Det var Gustav Vasa som 1544 utlyste fyra särskilda bön- och botdagar i kyrkan. På den tiden hörde ju stat och kyrka ihop. Betoningen låg på bön om beskydd från all slags nöd och olycka. Man vände sig i bot till Gud för att be om nåd eftersom ofärd ofta sågs som en straffdom från Gud.
Kopplingen till statsmakten finns kvar i det så kallade böndagsplakatet som undertecknas av presidenten. Böndagarna kallas också alltjämt nationella böndagar.
– Det som är nytt sedan ett antal år tillbaka är att ett ekumeniskt råd sammanställer böndagsmaterialet som sedan ges till presidenten.
Böndagarnas innehåll varierar något men håller sig i stort till fyra huvudteman så att den första böndagen är en botdag, den andra berör familjen, den tredje är en tacksägelsedag som hör ihop med skördetiden och den fjärde handlar om fred.
– Alla teman har anknytning till folkets och folkens gemensamma frågor, att vara en människa bland människor och att se relationen till Gud.
Sundkvist tror att den böndag som förutom tacksägelsedagen är mest synlig i gudstjänsten är fjärde böndagen.
– Då inleds ju också ansvarsveckan.
– Böndagarna har ju ofta diskuterats. I Sverige avskaffades de 2003 men hos oss lever de kvar. I den mån de aktualiserar frågor som gäller oss alla så fyller de sin funktion.
