Kerstin och Erik Vikström vill med sin färska bok Det lyser i prästgårdsfönstret lyfta fram en finlandssvensk kulturmiljö som betytt mycket för hela Svenskfinland.
| Städning pågår vid Terjärvs prästgård. I bakgrunden drängstugan. |
Prästfruförbundet grundades för ganska exakt 70 år sedan och blev en registrerad förening år 1941, mitt under brinnande krig.
– Då, år 1941, föll en bomb på Borgå domkyrka, berättar Kerstin Vikström. Den bomben tänkte hon på då hon efter kyrkbranden år 2006 gick in i biskopsgården där hon bott i så många år, vandrade genom rummen och såg den brunna kyrkan genom fönstret.
– Då tänkte jag att nu ska jag förverkliga min dröm om att skriva någonting om prästfruförbundet.
Sagt och gjort. Hon satte sig ner och fördjupade sig i gamla arkiv, i förbundets tidning Oss emellan, Församlingsbladets prästfruspalt och i berättelser och matrecept. Kerstin Vikström samlade material och skrev, biskop emeritus Erik Vikström fick handskas med renskrivningen på datorn. I boken ingår också en artikel av honom.
– Jag har skrivit om prästgårdarna och deras utveckling, säger han.
Sedan år 1986 också finns kvinnliga präster som har män som har att skapa en ny roll som ”prästmän”. Men det var först på 90-talet som Prästfruförbundet bytte namn till Prästhemsförbundet.
– Det tog tid att bearbeta attityderna, menar Erik Vikström.
Läs mera i Kp 42/2007.
