Kyrkans informationscentral firade senaste vecka sitt 40-årsjubileum. Och Jan-Erik Andelin fick kyrkans informationspris. Varma gratulationer!
I samband med jubileumsfesten påminde ärkebiskop emeritus John Vikström
bland annat om informationscentralens dubbla uppgift: att informera
både om kyrkans eviga budskap och om kyrkans föränderliga liv och
verksamhet i tid och rum.
Kyrkan är inte på något sätt ensam om sitt dilemma. Det delas av
praktiskt taget alla organisationer, samfund, företag, sammanslutningar
och vad det nu kan vara fråga om, som verkar i offentligheten och som
är mer eller mindre beroende av allmänhetens förtroende.
Det som skiljer kyrkan från de flesta andra är att den har ett evigt budskap som inte kan förändras om kyrkan vill vara kyrka.
Det är budskapet om Gud som skapare och upprätthållare, om frälsningen
i Jesus Kristus och om Honom som korsfäst och uppstånden för vår skull.
De flesta andra har inget evigt budskap utan kan anpassa inte endast
verksamhetsformerna utan också budskapet till det som svepande kallas
tidens krav.
Politiska och ideologiska budskap kan förändras både till form och
innehåll. För att inte tala om företagens budskap. Ta som exempel Nokia
som innehållsmässigt gått från gummistövlar till mobiltelefoner.
Placerar man in jubilerande Kyrkans informationscentral och dess dubbla
uppgift i detta helhetssammanhang framstår utmaningarna som
övermäktiga.
Hur trovärdigt kan det bli då man samtidigt skall informera om
evangeliet och om en kyrka där det förefaller råda delade meningar om
allt från budskapet till målsättning och verksamhetsformer?
Det dessutom i en tid då kunskapen blir allt mindre om såväl budskapet som den kyrkliga organisationen och verksamheten.
Namnet Kyrkans informationscentral signalerar att centralen är ett
kyrkligt organ och därmed ett organ vars uppgift är att solidariskt
skapa förutsättningar för kyrkan att förkunna evangeliet och förvalta
sakramenten.
För en sådan informationscentral är en av de viktigaste uppgifterna
rimligtvis att fungera som en kanal för kyrkans försvar både mot yttre
och inre angrepp.
Till denna del skall Kyrkans informationscentral vara en modern apologicentral med fingret på tidens puls.
Den kan inte och skall inte vara en objektiv informationsförmedlare där
alla åsikter som förekommer om vad kyrkan är eller borde vara, vad den
lär eller vad den borde lära, väger lika tungt.
Som det nu är kan och får ”läror” som klart avviker från kyrkans lära
predikas och spridas inom kyrkan och av kyrkligt anställda utan att de
systematiskt, aktivt och bestämt tillbakavisas.
Allt för ofta tillåts också privatföretagsamhet i fråga om information i centrala kyrkliga frågor.
Med tanke på den nya verklighet som också kyrkan verkar i vore det kanske dags att se över informationssektorn från grunden.
Hur skall informationen organiseras för att den skall bidra till
kunskapen om vad kyrkan lär i ett allt mera mångkulturell och religiöst
sett splittrat samhälle? Hur skall informationen skötas för att kyrkans
röst skall bli relevant och trovärdig i arbetet med att utveckla
samhället till ett samhälle där alla mår bra?
Hur skall alla de möjligheter optimalt utnyttjas som den tekniska utvecklingen erbjuder?
Vad ramarna beträffar är en möjlighet förstås att fortsätta som nu men
med en resursstarkare informationscentral som har hand om all
information.
En annan tänkbar möjlighet är att man skiljer åt den information som
har med kyrkans lära och försvaret av den att göra och skapar en
informationsenhet till exempel under biskopsmötet.
Den nuvarande enheten skulle då fortsätta sköta den kyrkliga information som har med administration och verksamhet att göra.
Fysiskt kunde de två naturligtvis sitta i samma utrymmen och att
samarbetet mellan den måste fungera mycket bra är en självklarhet.
Deras gemensamma uppgift skulle ju vara att kontinuerligt informera om
allt sådant som gör det möjligt för allmänheten – inklusive
journalister – att placera in aktuell detaljinformation i ett
helhetssammanhang.
Detta är frågor och tankar som kanske med fördel kunde tas med i de
pågående processerna som småningom skall leda fram till en strategi för
kyrkan och till en revidering av de centrala kyrkliga organen.
