Bered en väg för Herren
Tänk att vi små människor får vara med och bereda en väg för Herren!
Egentligen är det helt fantastiskt. Landa i det, att du får vara med och att det du gör har betydelse. Våra osynliga böner för våra medmänniskor och för svåra situationer gör någonting på riktigt. Våra hjälpande händer: vi för en julblomma, besöker en annars ensam människa, skickar ett julkort, skottar snö eller handlar åt någon. Det finns så mycket vi kan göra för varandra.
Vi bereder en väg tillsammans med Jesus både i det osynliga och i det synliga, i det rent praktiska och konkreta och i det andliga, i bönens mystik.
Men så handlar det också om vad vi gör – bara vi- Herren och jag. Vad Jesus får göra i mitt hjärta, det som händer i våra tysta eller livliga samtal med Herren själv. Att ge rum för Gud i våra kanske fullsatta liv, ordna plats för Hans närvaro, hans ord i oss.
Att ge rum för Gud är ofta svårt för det är att sitta stilla, slå sig ner, vara förankrad vid en fåtölj eller vid ett bord en stund – bara vara inför Jesus, tömma sitt inre, fylla på från källan som ger liv, som ger evigt liv.
Det är tredje advent och vi ska snart fira Jesu födelsedag. Jesus kom till jorden i enkelhet. Han får vara vår riktpunkt och vår hyllning. Hans händer är sårmärkta, de är utsträckta till var och en av oss. Kom, säger Jesus, kom och få min välsignelse. Jag kom och jag kommer på nytt. Han gav sitt liv och det är hela mänsklighetens gåva. Jag kan inte låta bli att jämföra Pippi Långstrump med Jesus i den bemärkelsen att båda ger andra gåvor på sin födelsedag. Vi får tacka och ta emot och vara förtröstansfulla och glada.
