– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.
– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.

Kyrkan ska vara en gemenskap, inte en institution

gemenskap.

Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors.

25.7.2019 kl. 08:30

En välkomnande kyrka är viktig för Hanna Mithiku som innan hon blev förtroendevald år 2011 egentligen inte varit aktiv i sin egen församling. Hon hade gått på Kansan raamattuseuras konfirmationsläger och stannade sedan kvar inom den rörelsen och tog del av deras verksamhet.

– Jag siktade genast in mig på församlingsvalet. Jag vet inte varför jag inte kom på något annat sätt att närma mig församlingens verksamhet.

Mithiku berättar att hon sett potentialen i kyrka och församling, att de kan göra goda saker och arbeta för det hon ser som viktigt – till exempel genom att skapa gemenskap och få människor att känna sig värdefulla.

– I en idealisk situation skulle kyrkan kunna erbjuda den platsen. Sedan mötte jag verkligheten där det här inte är så självklart och där det finns mycket som kunde förbättras.

Att enbart konstatera att kyrkan inte är vad den borde vara räcker inte för henne. Hon vill göra något åt saken i stället för att klaga, och valde vägen som förtroendevald.

– Det hade gått att välja andra vägar. Men det är kanske mera naturligt för mig som person att ta ett bredare grepp på saker i stället för att rikta in mig på enskilda detaljer och engagera mig lokalt i församlingen. Det skulle vara lika betydelsefullt, men tilltalar inte mig på samma sätt.

Vad är det du vill förändra i kyrkan?

– Jag vill att kyrkan ska leva som den lär. Om kyrkan förkunnar varje människas värde och betydelse behöver den också vara en gemenskap som välkomnar alla och ger alla en möjlighet att vara delaktiga.

– Kyrkan är inte en institution. Också enligt sin egen förkunnelse borde kyrkan vara en plats för mänsklig gemenskap. För mig känns det främmande att man talar om att människors delaktighet i församlingsarbetet sker genom att man gör frivilligarbete eller är en aktiv lekman. Det att vi har den officiella kyrkan och sedan lekmännen ger en bild av att kyrkan är en organisation som styrs uppifrån.

Mithiku har hört till kyrkan i hela sitt liv men säger att hon inte fick en religiös uppfostran. När hennes dagisgrupp gick till kyrkan vantrivdes hon och fick sin mamma att meddela att dottern inte längre ville delta i kyrkobesöken.

– Jag var fyra år gammal då, och efter det gick jag inte i kyrkan utom en gång till jul.

När det blev dags för skriftskola valde hon med omsorg: samma skriftskola som brodern gått i och till och med samma präst.

– Det som var viktigt där var att man fick fråga och ifrågasätta. Jämfört med upplevelsen i dagis där vi blev skrämda med helvetet var det helt annorlunda, du behövde inte vara säker eller ta till dig en världsbild där saker är absolut rätt eller fel.

Efter skriftskolan blev hon kvar i Kansan Raamattuseuras ungdomsarbete.

– Det kändes som att de tog både människan och Gud på allvar, det fanns en lyhördhet för människors liv.

Mithiku har också ställt upp i kommunal- och riksdagsval på Vänsterförbundets listor. Hon är lite irriterad över att politik ofta framställs som ett smutsigt maktspel och att en del människor varit oroliga för att detta maktspel ska ta sig in i kyrkans förtroendeorgan.

– Naturligtvis är det så att du behöver en viss mängd makt för att kunna föra saker framåt, men man måste balansera mellan vad som är tillräcklig makt och vad som är syftet med makten. Det är inte bra för vare sig kyrkans förtroendevalda eller för partipolitikerna om allt går ut på att kämpa om makten.

– För mig handlar politik om att sköta våra gemensamma angelägenheter. Vad är det vi ser som gott och rätt, och vilka vägar ser vi för att uppnå detta?

Berätta om det goda

Även om Hanna Mithiku drivs av en vilja att förändra saker till det bättre understryker hon också att det redan nu görs mycket gott arbete i församlingarna.

Kyrkan i Helsingfors är en stor helhet, så stor att det blir svårt för den att vara en gemenskap på samma sätt som de enskilda församlingarna. Däremot menar Mithiku att storleken och det att man verkar i huvudstaden ger en viss nationell genomslagskraft som kan göra nytta.

– Det kan aldrig finnas för många röster i Helsingfors, Finland eller i världen som för fram nådens perspektiv: att människans värde inte är knutet till prestation, pengar eller till hur bra man klarar av sitt liv.

Kyrkan behöver synas ute i samhället för att nå ut med det här budskapet också till dem som av ett eller annat skäl känner att tröskeln till kyrkobyggnaden är för hög.

Det som driver henne i fullmäktigearbetet är fortfarande att bidra till den positiva förändringen.

– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.
Sedan fortsätter hon genom att återkomma till det goda som redan görs, och till att kyrkan behöver berätta om de här sakerna.

– Ofta hör jag någon berätta att de träffat en ovanligt trevlig präst, som om det skulle vara någon sorts undantagstillstånd. Egentligen är det ju så att de flesta präster är trevliga. Delvis handlar det kanske om att kyrkan som institution förändras långsammare än samhället utanför, delvis om att kyrkan behöver lära sig att kommunicera med ord som människor förstår och inte enbart rikta sig till den inre kretsen.

Erika Rönngård

forskning. Under årets första stiftsseminarium föreläser biskop Bo-Göran Åstrand, Sara Gehlin och Björn Vikström. 13.1.2020 kl. 15:36
Magnus och Anna Dahlbacka under utgivningsfesten Maralal i december.

bibelöversättning. Sedan 2004 har Kronobyborna Magnus och Anna Dahlbacka arbetat med att översätta Bibeln till samburu. De fick börja från början. Först fick de lära sig språket, sedan skapa dess skriftspråk. 13.1.2020 kl. 11:53
Kronoby kyrka var välfylld när den nybildade församlingen höll sin första mässa på söndagen.

församlingssammanslagning. – Historiens vingslag går över vår bygd, konstaterade Anders Store när han som nyinstallerad kyrkoherde höll sin första predikan i nya Kronoby församling på söndagen. Vid årsskiftet gick Terjärv, Nedervetil och Kronoby samman till en församling. 5.1.2020 kl. 15:28
Madeleine och Tommi Dunderlin ordnade bröllopsfest hemma i sin lägenhet. Det begränsade antalet gäster men gjorde planeringen enklare.

Bröllopsplanering. Måste man ha en stor och påkostad bröllopsfest när man gifter sig? Det tyckte inte Madeleine Dunderlin och hennes man. 2.1.2020 kl. 13:04
Att Johan Myrskog började skriva lovsånger handlar delvis om hur hans egen tro och Gudsrelation utvecklats.

lovsång. När musiker från Petrus församling i Helsingfors släpper ett nytt album är målet inte att skapa hitsinglar – utan att göra lovsångsmusik som känns relevant i Finland år 2020. 30.12.2019 kl. 16:14
Nu när papperstidningen utkommer bara varannan vecka vill redaktionen satsa lite mer på webbsidan.

layout. Kyrkpressens webbsida har genomgått en liten ansiktslyftning. 27.12.2019 kl. 10:02
Personintervjuer och nyheter toppar listan på de mest lästa artiklarna år 2019.

Kyrkpressen.fi. Vi har rankat dom mest lästa webbartiklarna – i toppen ligger människoöden, bråk och biskopsval. 27.12.2019 kl. 09:08

julevangeliet. Vi har alla hört Reidar Wasenius, till exempel när vi åkt tåg eller ringt någon som talar ett annat samtal. Hör honom läsa julevangeliet! 19.12.2019 kl. 19:40
Hanna Lagerström kallar sig språknomad.

julevangeliet. Dialekten är Hanna Lagerströms hjärtespråk, det språk hon använder när hon rappar – och nu också när hon läser julevangeliet. 19.12.2019 kl. 12:00
– Folk frågar när jag ska hänga upp dem. Jag är ju illa tvungen att göra det. Det har blivit en tradition, säger Stefan Barkar

jul. Ibland kan det uppstå en smärre trafikstockning framför familjen Barkars hus i Forsby, Pedersöre. Bilister stannar upp för att beundra och fotografera julbelysningen på tomten. Huset som ligger längs landsväg 741 mellan Jakobstad och Lappajärvi har blivit något av en lokal sevärdhet. 19.12.2019 kl. 17:21
Slutet nått