Recensioner

Djävulens uppgång och fall i kulturen

Erik Wahlström

”Om det är sant att människor behöver tro på en välvillig skapare för att skänka världen moraliskt värde, då kan det också vara sant att de behöver tro på en illasinnad kraft som är inblandad i mänskligt lidande.”

Det skriver Darren Oldridge i Mörkrets furste, en liten bok om djävulen som har getts ut på förlaget Fri Tanke, i översättning till svenska av religionshistorikern Per Faxneld.

Om Djävulen inte fanns skulle man vara tvungen att uppfinna honom, är Oldridges konklusion.

Att tro att det finns en ond kraft, kanske personifierad i en Djävul, är helt naturligt för människor som lider eller ser sina älskade lida oskyldigt. Tron på en god kraft är lika naturlig för den som ser en baby födas.

Många drar slutsatsen att godheten och ondskan (Gud och Djävulen) kämpar mot varandra i en kamp som kanske avgörs först vid världens slut.

Men denna oreflekterade världssyn kolliderar med teologernas krav att Gud ska vara både fullkomligt god och allsmäktig. Ytterst måste alltså Djävulen gå Guds ärenden.

Oldridge ger en kort men lärd översikt över djävulsgestaltens utveckling i den västerländska kulturen. Hans fokus är på litteraturen och i mindre grad på bildkonsten. Musiken skriver han ingenting om. Ändå hade de medeltida musikteoretikerna ett begrepp, ”Diabolus in musica”, Djävulen i musiken.

I Gamla testamentets början är det oklart om Satan alls är en självständig kraft, eller bara en aspekt av Jahve. Och Satan spelar fortfarande en försumbar roll inom judendomen jämfört med kristendomen och islam.

Under antiken spekulerade gnostikerna fritt kring detta: de ansåg exempelvis att ormen i paradiset var en positiv figur – han hjälpte ju Adam och Eva att få kunskap.

Gnostikerna förlorade kampen om att formulera den kristna läran och hamnade på historiens skräphög. Men de som segrade i lärokampen blev sittande med ett olösligt problem: teodicén eller frågan om Guds rättfärdighet.
När lärans väsentligaste drag hade slagits fast hade Djävulen tillerkänts statusen av en högst reell person – precis som folket alltid hade uppfattat honom. Hans karriär gick spikrakt uppåt.

Ondskan genomsyrade världsalltet. Majoriteten av alla människor kunde räkna med en evighet i helvetet – en konkret tortyrhåla där syndarna straffades med kroppsliga plågor.

Vi har en framstående demonolog i Finland, Kari Kuula, som också har intervjuats i Kyrkpressen. Kuula har skrivit böckerna Helvetin historia och Paholaisen biografia, som tillsammans berättar allt om ämnet som en lekman behöver veta (men bara på finska).

Han hävdar att många mildare djävuls- och helvetesläror hade kunnat byggas upp på texterna i NT genom att välja annorlunda betoningar. Men bilden av pinohelvetet grundade sig på Jesus egna ord (Matt: 25,41 och 46).

Djävulsboom

Den verkliga djävulsboomen inträffade på 1500- och 1600-talen (alltså inte under medeltiden!) då en moralpanik svepte genom Europa och Nordamerika och bland annat resulterade i inkvisitioner, häxjakter och paranoia. På ett paradoxalt sätt upphöjdes Djävulen till hela världens härskare – en mera konkret person än Gud själv. Teorin om arvssynden betydde ju att hela världen, enligt dess standardinställning, tillhörde Djävulen.

Den här perverterade världssynen motsvarade tidsandan. Religionskrig rasade, klimatet försämrades, skördar slog fel och farsoter svepte över länderna. Vetenskapliga och tekniska framsteg (bland vilka boktryckarkonsten var det främsta) hade inte ännu lättat på livsvillkoren.

Sedan dess har Djävulens aktier dalat. I litteraturen och konsten har han till och med börjat få en tragisk dimension. Han är, trots sitt skryt, en hopplös och ömklig figur. Han är dömd att förlora den kosmiska kampen till slut.

I den västerländska kulturens huvudfåra har Djävulen förbleknat till en abstrakt princip, eller till och med till en komisk marknadsföringsploj, exempelvis som en figur i reklam för grillkorv.

Men Oldridge varnar för att tro att Djävulen är död. Han lever nog kvar i många kyrkor och subkulturer. Kanske för att han måste uppfinnas på nytt varje gång han avlider?

Konsumentupplysning: det här är inte en andaktsbok. Inte heller en teologisk eller filosofisk utredning. Men den är kulturhistoriskt intressant, välskriven och välöversatt.



MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00