Det är lätt att vara efterklok. Så heter det enligt ett gammalt ordspråk. Och i kölvattnet av #metoo-vågen är det säkert mer än en man världen över som insett sanningshalten i det påståendet. Förhoppningsvis leder insikten också till en ”framåtklokhet” bland män. Både på ett individuellt och ett kollektivt plan. Att man inser att trakasserier aldrig är ok, att det finns gränser och att det aldrig finns någon ursäkt för att behandla en annan människa illa.
Jag tänker också på efterklokhet och #metoo-kampanjen ur ett annat perspektiv. Var kommer vi att landa? Om man drar paralleller till Sannfinländarnas splittring i somras var det en anmärkningsvärd resa man fick uppleva från det att Jussi Halla-Aho valdes på lördag, via den totala ovissheten på söndag, Sannfinlädarnas splittring på måndag, till slutdestinationen ”Nytt alternativ” som ny regeringspartner på tisdag. Och då kändes resan plötsligt helt självklar. Självfallet skulle Timo Soini till vilket pris som helst klamra sig fast vid sin ministerportfölj och få tillräckligt många ledamöter med sig för att regeringen skulle kunna sitta kvar.
I backspegeln ter sig allt så självklart.
Hur post-#metoo-världen vi kommer att vakna upp i kommer att se ut anar jag inte ännu. Men jag både tror, hoppas och känner att det kommer att vara bättre värld än den vi levde i för bara några veckor sedan. Inte perfekt, men i alla fall bra mycket bättre.
Respekt åt alla kvinnor som vågar berätta. Ni förändrar världen.
