En sorg som drabbade alla

31.10.2017
Olyckan i Raseborg kastar en lång skugga av sorg över hela Svenskfinland.

Förra torsdagen var de förtvivlade frågornas dag. Vår son? Min storasyster? Mina vänner? Min grupp? Hade de suttit i det olycksdrabbade Masi-fordonet? Var fanns de nu? Levde de?

Timmarna innan beskeden kom att han, hon, de var okej var oändligt långa. För alltför många kom aldrig det lättade beskedet – i stället åtföljdes väntan av en sorg, som nu måste bearbetas länge. Den är personlig, för de familjer, vänner och släktingar som mist en ung människa. Vi sörjer med er. Vidden av er förlust kan vi aldrig känna, bara djupt beklaga. Sorgen är er, bara er och saknaden efter den människa ni har förlorat kan vi inte känna i våra tankar och kroppar.

Samtidigt drabbades hela Svenskfinland med en förödande kraft av kollisionen. Dragsvik brukar beskrivas som den finlandssvenska smältdegeln och i chockvågorna som gick längs med kusterna syntes det. Så många har varit där, så många har någon som är där, så många har nyss kommit därifrån eller är på väg dit – eller känner någon som är det.
I det läget var det bara riktigt att kyrkorna på de berörda orterna öppnade sina portar för sorgen, en efter en. Här hörde den hemma, här togs den emot. Det är en av församlingens uppgifter, och den saken noterades tacksamt av medlemmarna.

Det militära är strikt inrutat men också där ställs människan i centrum. Militärt är inte motsatsen till humant. Det hördes i de krackelerande rösterna bland förmännen på presskonferensen på torsdagsförmiddagen. När olyckan hade hänt avbröts övningarna, allt arbete koncentrerades på krisarbete och stöd. I ett sammanhang där närmare 1500 beväringar varje år frotteras mot varandra löper sorgebudet snabbt. Det var ingen hemlighet vilket fordon som inte återvände, eller vilken stuga vars bäddar blev tomma. De första på olycksplatsen fick ta hand om svårt sårade jämnåriga. Andra känner just nu medskuld, för att de själva inte satt i bilen. Händelsen var tung att bära också för dem i ansvarspositioner: stammisar, gruppchefer, undersergeanter. Nu om någonsin är det viktigt att Dragsvik har en militärpräst. Ett känt ansikte, en person som gått i samma skor att vända sig till i förtroende, någon som med trons språk kan tala öppet om de svåra saker i livet vi inte kan förutse och aldrig helt förbereda oss för. Militärpastor Markus Weckströms uppdrag har aldrig varit så tydligt som den här torsdagen.

För en månad sedan talade den nya brigadkommendören för Dragsvik, Arvi Tavaila, inför stiftets kyrkoherdar. Hans replik från den samlingen känns smärtsamt aktuell:”Det vi förbereder oss för vill vi inte att ska hända. Men beredskapen behöver finnas. Där ser vi kyrkan och kyrkans stöd som väldigt viktigt. I situationer där någon mist livet är militärprästernas arbete viktigt, i krig och i fred. Själv vill jag ha med kyrkans representant om jag måste gå till ett hem med ett sådant besked.”
Den dagen kom tyvärr i torsdags.

May Wikström är chefredaktör för Kyrkpressen.

May Wikström

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54