En ordlös gemenskap

14.04.2016
Det finns dagar då man måste få sitta stilla i en kyrkbänk och bara låta tårarna rinna. Alla har vi våra orsaker; högen med obetalda räkningar, den sjuka anhöriga, alla misslyckade försök, tröttheten som vägrar ge med sig hur mycket man än sover …

image

Jag satt där en dag. Hon kom och satte sig bredvid mig. Det fanns många tomma platser i kyrkan. Kunde hon inte valt någon annan? Vi kände varandra, inte väl, inte som att vi druckit kaffe hos varandra, men nog så att vi brukade prata när vi sågs. Vi nickade åt varandra, bytte några ord. Redan under kyriet började mina tårar rinna och vägrade sluta. De gick inte att hejda. Under en psalm böjde hon sig försiktigt fram och rörde lätt vid mitt ben. Inget mer. Bara en lätt beröring.

När jag nu och då träffar henne tänker jag med värme på att vi delar något – något fint och heligt – en gemenskap: de tröttas, de hudlösas, de benådades gemenskap. Någonstans sitter vi alltid där bredvid varandra, vända mot altaret. Inte bara vi två, utan hundratals, tusentals, miljontals människor sitter där tillsammans, också när vi ber och sjunger finns den ordlösa gemenskapen mellan oss. Oberoende av hur förmögna, snygga, framgångsrika vi är, så sitter vi där sida vid sida. Bekännande våra tillkortakommanden, våra misslyckanden, vårt totala beroende av nåden. Vi vänder våra nakna ansikten mot heligheten och längtar efter det tillvända ansiktet.

Ibland ska vi tala och lyssna, men ibland är det minst lika bra att bara vara tyst. Ibland finns det inga ord i hela världen som duger till tröst. Ibland är närvaron den största trösten. Som hästens varma mule eller hundens nos i handen. Jag är här. Du är här. Det räcker långt också i sorgens och smärtans kaosvirvlar. Den som deltagit i en tyst reträtt lär sig något om tystnad och närvaro. Där i tystnaden får vi upp vittringen på en annan sorts gemenskap, en som lätt går förlorad i artigt småprat. När vi skiljs åt efter några dagars tyst reträtt känns det som om vi känner varandra bättre än någonsin.

Jag träffade i höstas en av mina andliga fäder, biskop Martin Lönnebo, på bokmässan i Göteborg. Signeringskön var lång, många ville ta fotografier på sig själva tillsammans med honom, ville framföra hälsningar och få dedikation i en bok. Jag kände mig lite fånig där i signeringskön. Vad skulle jag säga?! Vad fanns det för ord för att uttrycka vad hans böcker betytt för mig? Det konstiga var att när det var min tur behövdes inga ord. Han skrev sitt namn med pyttesmå bokstäver i min bok och vi tittade varandra i ögonen. Jag vet inte om det var långt eller kort. Men den blicken! Något djupt fridsamt bortom oss själva.

Katarina Gäddnäs

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37