Traumat i tapeten

07.07.2016
De kommer alltid tillbaka, så här sommartid, de envisa drömmarna. Somliga roliga, de flesta mindre roliga. De senare, det vill säga mardrömmarna, återkommer år efter år, liksom mygg, fästingar och andra otrevligheter. Påflugna bilder som går långt tillbaka, till obehagligheter under barndomen som på ett dunkelt sätt var kopplade till vuxenvärlden och dess konflikter. Eller till svek jag själv gjort mig skyldig till, mot människor vars namn jag förträngt.

Kanske inte det man menar med arvssynd – men vilken är skillnaden, egentligen? Synder vi själva och släktled före oss har begått och som vi sömngångaraktigt upprepar, om och om igen. Och sedan bestraffas för i våra drömmar. Att drömmarna hör uttryckligen sommaren till beror ju på att vi just då ofta återvänder till barndomens landskap där uppväxttidens ångest är inristad i tapeter, tallar och strandstenar.

Mönstren varierar självfallet, men jag antar att ritualerna för väldigt många är ungefär desamma: stugan eller villan packas upp och fejas, båtar skrapas, möbler målas. Släktbesök, kaffekalas och muntra utfärder. Oro över läckande tak, skrangliga bryggor och gistnande verandagolv. Ilska över ständiga skyfall, besvärliga grannar och kliande myggbett. Listan kan med lätthet förlängas. Glädjeämnen och irritationsmoment i ungefär lika delar, och däremellan lakuner av lugn och loja dagar.

De sistnämnda är väl ovanligast numera, så rastlösa som vi har blivit. För det tar tid att varva ner och låta själen komma i kapp den frustande anden. Och allt svårare blir det, då vi ständigt ska vara uppkopplade och anträffbara för världen och våra vänner. Att bara göra ingenting och njuta av invanda stugrutiner, där vardagens oansenliga men oumbärliga göromål fyller dag efter dag – det inger tydligen de flesta ångest. Kanske av rädsla för de minnen och barndomsbilder som då gör sig påminda?

Men jag tror vi behöver dem; påminnelserna om att det mesta går igen, och att vi aldrig blir kvitt våra synder – varken våra egna eller deras som trampat stigarna före oss. Och just däri ligger kanske något av det viktigaste med sommaren; att växla ner till en tillvaro där det mesta påminner om tider som varit. Men också om hur allting förändras, både omkring oss och i oss själva. Jag sår och ansar, och ser hur det som växer följer min vilja – eller så inte. Jag ser hur släktled växer upp, och hur jag själv gradvis får acceptera att åldern tar ut sin rätt. Och glädjen i de årliga ritualerna kring gästböcker och fotoalbum; hur vi skrattar oss samman kring decennier av gemensamma minnen.

Långtifrån allt är skratt och smultron, förstås. Gamla konflikter och gångna oförrätter har en tendens att ploppa upp med en osviklig förmåga att förgifta stämningen. Men också de slipas småningom ner, likt strandhällar av vågors nötande. Själv inser jag roat att jag börjat försonas med mina drömmar. Men det har tagit sin tid, och väldigt många somrar.

Thomas Rosenberg

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30