Mitt i den valyra som pågår blev jag påmind om en incident i det amerikanska presidentvalet 2008. Då framträdde videomaterial där Jeremiah Wright, pastorn i kyrkan som Barack Obama brukade besöka, i en predikan deklarerade att Gud inte välsignar Amerika, utan Gud förbannar Amerika för dess oförmåga att arbeta mot rasism och segregering.
Eftersom ett sådant fördömande av nationen är ett tabu i Amerika blev Wrights predikan snabbt ett problem för Obamas presidentkampanj. Obama blev tvungen att snabbt ta avstånd från sin pastors uttalanden samt lämna den församling som han varit en del av i flera år.
Predikningar kan tydligen vara politiskt sprängstoff. Men de förmår inte enbart störa den etablerade politiken. De uttrycker även en politisk vilja. Här förstår jag inte ”politik” främst som ett pragmatiskt arbete, där det offentliga livet organiseras utifrån vissa juridiska och ekonomiska förutsättningar. Jag uppfattar istället politik som det aktiva arbetet att föreställa sig en verklighet som är bättre än den som vi för tillfället upplever. Politik handlar därmed generellt sett om att föreställa sig livet som det kunde vara när det är som bäst och även sträva efter att förverkliga detta liv.
För att kunna föreställa sig en ny och bättre framtid måste man däremot vara beredd att tala ärligt om nuet – man måste vara beredd att synliggöra lidandet så att det kan konfronteras och åtgärdas. Jag tycker av den anledningen att det var beklagligt, om än förståeligt, att Obama valde att frånsäga sig relationen med sin pastor.
Den verklighet som pastor Wright förmedlade med denna förbannelse var en som föddes ur det lidande och förtryck som svarta i Amerika dagligen fått uppleva – ett Amerika där vissa var utstötta och under ständigt hot på grund av sin hudfärg; ett Amerika som behövde ledas mot det goda; ett Amerika som fler borde bli medvetna om; ett Amerika som strider mot kyrkans kärleksbud.
Predikningar kan därför potentiellt vara viktiga politiska manifestationer. Därför kan man säga att alla predikanter har ett särskilt kall att vara politiska aktörer genom att dels ge en bild av den värld vi lever i, dels förkunna en alternativ föreställning om denna värld. Predikningar kan naturligtvis beröra annat också, men detta är en aspekt som jag hoppas att kyrkans förkunnare aldrig glömmer och som församlingen aldrig glömmer att kräva. Detta är ett uppdrag som blir desto viktigare nu när bland annat krigets, fattigdomens och miljöförstöringens misär kommit allt närmare vår vardag.
Må Gud välsigna oss med sådana predikningar som har potential att mobilisera församlingen att arbeta för en ny verklighet – en verklighet som är bättre än den vi för tillfället har.
Fredrik Portin är präst som försöker bli teolog.
