Att våga lyssna

05.01.2016
Tystnad är något jag längtar efter. Det gör jag på en mängd olika plan. Det mest uppenbara - avsaknaden av tystnad i min absoluta omgivning - är något jag tvingats lära mig leva med.

Vi har skapat en konstgjort ljudande värld. Tystnaden är i dag så kraftigt devalverad att den borde beredas rum, men eftersom den tappar sin särart genast den höjer rösten så behöver tystnaden vår hjälp. Den behöver tid, egen tid.

Frånvaro av ljud är givetvis i sig onaturligt. Naturen är inte tyst, den viskar och väsnas om vartannat. Levande ljud: träd som susar, vågor som ryter, piskande vindar, skratt och gråt. Livfull oregelbundenhet, samtidigt trygghet i det som har varit och det som ska komma.

Vårt civiliserade ljud lägger sig som en presenning över allt detta. Det är en milsvid skillnad på trafikbuller och ljuvt klingande musik, och ändå delar bullret och musiken detta samma: allt är resultatet av våra ansträngningar. Det låter för att vi vill, men inte nödvändigtvis för att vi lever.

Vi flyttar på råmärken, lite i taget, och märker inte att vi rubbar en naturlig balans som borde vara lika självklar som eftertraktad. Om inte mörkret längre får vara mörker, vad ska då ljuset lysa upp? Om inte tystnaden får tiga, hur ska då ordet kunna urskiljas?

Bokstäver skränar på sociala medier, bakgrundsmusik fyller varuhusen, bilar slussas mellan bullerhinder och superlativen haglar i vardagsdiskussionerna. Svart blir grått, det vita blir solkigt, och plötsligt känns allt så relativt - som ett primalskrik utbytt till ett sofistikerat, monotont, grådaskigt mumlande.

Hur kan vi då skapa rum för tystnaden? Genom att våga vara stilla.

Att vara stilla är något av det absolut svåraste som finns, eftersom vi skruvat upp tempot så sanslöst. De duktiga gör gärna så mycket som möjligt, på kortast möjliga tid. De som tar för sig vinner. De passiva slappar och förlorar.

Men stillheten är till sin natur långt ifrån passiv, den är ett slags potentiell aktivitet - en förutsättning för något vi ännu inte vet.

Genom att välja att vara stilla ger vi tystnaden det enda rum vi själva kan bereda - rum inom oss.

Inre tystnad, stillhet, är det viktigaste vapnet vi har i kampen mot världsskramlet vi själva är med och ger upphov till. Tystnad inom ger oss en fristad, en möjlighet att lyssna.

Livsavgörande insikter når oss sällan i brandtal på gator och torg, eller genom livligt delade statusuppdateringar på sociala medier. Ofta är det fråga om en lågmäld övertygelse som stilla resonerar inom oss, väntande på att få göra sig hörd.

Patrick Wingren

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50