Det äldre dokument som ligger som grund för de nya riktlinjerna pekar tydligt på församlingarnas ansvar för kyrkans världsomfattande missionsuppdrag. Kopplingen finns kvar också nu, men ett ställe där den saknas är i stycket om kamratskap i hemlandet. Kyrkans missionsorganisationer ska stöda församlingarna och stiften, sägs det, och gott så. Däremot saknas den omvända dimensionen. I dag behöver de organisationer som byggts upp och vars arbete har konsoliderats och reglerats centralt allt stöd de kan få från församlingarna. Den ömsesidigheten hade det varit värt att skriva in. Missionsutgifterna hör till de budgetmoment som ligger i riskzonen för att bantas ner i en lokal församlingsbudget. De har alla underordnat sig kyrkans gemensamma praxis och lagstiftning. Det är inte juste att församlingar drar in eller snålar med stödet till organisationer på grund av deras profil. Så länge de alla följer de gemensamma överenskommelserna är det en fråga om solidaritet att stöda deras arbete.
Här har det brustit, inte bara gentemot de konservativa utan också i andra riktningen. Särskilt Finska Missionssällskapet har fått ta stryk för beslutet att sända ut ett homosexuellt par. Det försiggår ett otrevligt spel bakom kulisserna där missionsorganisationer som på pappret verkar under samma premisser spelas ut mot varandra som varor av olika kvalitet. Så borde det inte vara. I fjol rasade det statliga biståndet till den del av uppdraget som handlar om att tjäna sin nästa i den holistiska missionens anda. Kanske var det riktigt, i viss mån. För uppdraget är och förblir kyrkans med eller utan biståndspengar. Men det förutsätter att församlingarna använder och är trofasta mot de kanaler de själva har byggt upp.
En annan ljuspunkt är den glasklara skillnaden mellan mission och religionsdialog. Dialog handlar om att möta och lyssna, stadigt förankrad i sin egen tro, med respekt för den andras. PD Mika Helander valde nyligen i sin underökning av integrationen på svenska i Finland bort församlingarna med hänvisning till deras bevekelsegrund. I och med det föll ett brett spektrum av insatser i Svenskfinland bort. Själv säger den lutherska kyrkan här tydligt vad den är, och vad den önskar andra: ”Det kristna vittnesbördet och den kristna gästfriheten hjälper att integrera dem som flyttat till Finland från andra länder i det finländska samhället.” Vilka andra aktörer har för det första prioriterat den samhällsutmaningen så här högt, och för det andra deklarerat sitt mål?
