Allt har inte en prislapp

Om något budskap gick hem i det här valet var det beskedet om att Finland ligger illa till. Yles sista stora valdebatt handlade om vår växande statsskuld och om att lånespiralen måste brytas. Centerns framgång bygger mycket på Juha Sipiläs löften, där han i kampanjen tagit till de klassiska uppkavlade skjortärmarna i ett subtilt men effektivt budskap om att han är en som vet hur det är att jobba hårt. Både svensk och brittisk press har noterat hans historia som en duktig företagare som jobbat ihop sin egen förmögenhet. Sipilä är vd:n som finländarna nu sätter sitt hopp till när det gäller att rädda den gungande nationalekonomin. Det är ett tungt ok av förväntningar som läggs över hans axlar. Den pressen, i kombination med den naturliga oron över att misslyckas, kan fresta till fartblindhet i renoveringsprojektet. En sådan blindhet hos de starka drabbar alltid de svaga.

Det man önskar den kommande regeringen är därför en stadig medvetenhet om det oomkullrunkeliga värdet i varje människa. Människan har ingen prislapp, oberoende av ålder, kön, inkomst, ras eller språk.

I partiledartenten lät Yle tre nationalekonomer kommentera deltagarnas åsikter. Professor Sixten Korkman, en av dignitärerna i Finlands nationalekonomi, konstaterade eftertänksamt i debatten att det också gäller att komma ihåg de värden som styr politiken. De kunde gärna diskuteras mera, påpekade Korkman. Beslutsfattarna borde inte bara tala om nedskärningar och lönestopp utan också om hur de vill bygga en bättre värld, om sina värden och metoder i arbetet för den. Det är bara att hoppas att orden sjönk in hos deltagarna för att tas fram och begrundas nu när valstudion släckts ner och hettan har lagt sig. Allt har inte en prislapp i siffror och det medvetandet – eller rentav samvetet – måste också finnas med i den nya regeringen.

I slutspurten inför valet plockade kollegan Kotimaa fram kyrkans handlingsprogram och lät retorikexperten Vesa Heikkinen läsa de nio punkterna mot partiernas egna program. Intressant nog var det Svenska folkpartiet som bäst matchade kyrkans prioriteringar gällande välfärden i vardagen, globala frågor och grundläggande rättigheter. Heikkinen noterar att partierna, KD undataget, säger rätt lite om familjer och fattigdom. Man får hoppas att takten inte blir så hård att det inte finns plats för den samvetsröst som, oberoende av partibok, tar ansvar för att inte bara ekonomin mår bra, utan att också människorna gör det.