Ordkramp och predikofritt år

16.04.2015
Jag har skrivit om det förut – med åren har jag fått det allt svårare med gudsorden. Jag är så trött på våra gudstjänster med ord, ord, ord. Det är en av anledningarna till att jag slutat arbeta inom kyrkan, går allt mer sällan i gudstjänster, har ställt mig betraktande lite vid sidan av.

Jag skriver inte detta för att provocera, utan för att jag vill vara ärlig. Jag älskar kyrkorummet och gravgården. Jag älskar dofterna i kyrkan, ljuset som silas genom höga kyrkfönster. När jag går in i en kyrka gör handen av sig själv korstecknet. Jag fylls av vördnad och andakt. I en böljande rörelse böjer sig kroppen ödmjukt inför det som är större än jag själv och sträcker på sig i upprättelse. Kroppen vet något väsentligt, något som inte nödvändigtvis har med intellektuellt tänkande att göra. Att tro är väl just det, att böja sig för mysteriet, det en inte kan förstå. Ofta upplever jag att kyrkan förklarar sönder min tro, att det faktiskt vore bättre om man försökte förklara lite mindre.

Jag uppskattar kyrkomusiken och att få sjunga, men många psalmtexter gör mig mest illa till mods så jag föredrar att inte tänka på orden. Jag hör gärna söndagens bibelläsningar, men när det kommer till predikan stänger jag ofta av helt och hållet. Jag har hört samma bibelförklaringar, samma associerande så många gånger förr, år efter år. Intellektualisering eller infantilisering, det kvittar lika.


Jag tror inte det är prästerna eller predikokonsten det är fel på. Det är jag själv som är problemet. Jag jobbar dagligen med ord och texter, med analys och slutledning. Jag brottas med tro och otro, med tvivel och skepticism. I en aldrig sinande ström väller ord och information över mig från alla tänkbara kanaler. Det är ständigt så mycket jag ska förstå och omfatta, ta ställning till. Ord, ord, ord.


En gång om året, i långfredagsgudstjänsten, är det välsignat predikofritt. Bara läsningar, bön, musik och sång. Jag kan året om längta till långfredagen, tystnaden, stillheten kring kransen med rosor på altaret.

I dag skiner påsksolen över nymornade fält och hagar. Krokus och fågelsång predikar om livets seger. Mitt barnbarn andas lätt, vilar tillitsfullt, lär mig något avgörande om tillvaron, om livets storhet och skörhet. Katten ser outgrundligt på mig och jag värmer händerna runt den ångande tekoppen. Det kanske bara är jag som är trött på orden, men tänk om vi som kyrka skulle våga ett predikofritt år?!

Katarina Gäddnäs

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33