Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

Sorgen är tung, lång och lite vacker också

sorg.

Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland.

7.4.2023 kl. 10:00

Jag talar med Katarina Gäddnäs, församlingspastor och sjukhuspräst, en dag efter hennes pappa Paul Gäddnäs begravning. Hon har övernattat i gamla prästgården på Kökar. Hon är trött.

– Det var jättefint, men också jättetungt.

De fick veta att Paul var sjuk 52 dagar innan han dog. Han hade cancer som spridit sig till njurarna och levern.

– Som sjukhuspräst anade jag att det inte fanns något att göra.

Hon förrättade sin pappas begravning på Kökar en söndag i mars. Hon åkte direkt från en pastoralkurs hem till Mariehamn innan hon skulle vidare till Kökar, och efter gudstjänsten beklagade hon sig över att hon hade stopp i avloppet därhemma, det gick inte att laga mat.

När jag kom hem ringde en äldre församlingsbo till mig och sa att han jobbat med avlopp i trettio år och nu har jag ju inte en pappa att ringa. Så kom han hem till oss och låg dubbelvikt och fixade vårt avlopp i två timmar.

Den öppna sorgen skapar en sådan generositet hos folk. Minnesstunden på Kökar samlade över hundra personer. Hennes mamma bakade Ålandspannkaka och Philip Hällund som bor i prästgården gjorde fisksoppa och biskop emeritus Lennart Koskinen stod och hackade potatis.

– Alla ville göra någonting. Kökarborna är fantastiska på att hjälpa till och visa praktisk omsorg när det behövs. Vi har burits på en våg av omtanke.

Men nu är hon, som sagt, väldigt, väldigt trött.

– När det kommer en kris eller en sjukdom går man på adrenalin för att orka. När allt är över kommer den stora tröttheten.


Jag tror att vi alla bär på sorger som vi inte sörjt tillräckligt. Vi väjer undan sorgen för den känns som en tung, svart gegga att krafsa sig igenom. Hur ska vi få tag på vår sorg?

– Jag tror att en sorg aktualiserar alla gamla sorger, sådana som varit svåra att bära, omfatta eller acceptera.

Också för henne själv har gammal sorg ploppat upp nu när hennes pappa dog. Nu sörjde hon sådant som hon inte kunnat sörja offentligt.

– Det har varit viktigt för mig att just nu gå en kurs där jag specialiserar mig på själavård. Där har jag kunnat lyfta fram gamla saker som jag släpat på och sörjt. Där måste man arbeta igenom och lysa på allt som man bär på – det är bra men ansträngande.


Sorg tar tid

Katarina Gäddnäs tror att de flesta av oss inte inser att sorg verkligen tar tid. Lång tid.

– Man tröstar ju sörjande med att det inte alltid kommer att kännas så. Visserligen kommer din kära människa aldrig tillbaka men du kommer inte alltid vara så ledsen och förtvivlad.

Hon tycker det är bra att säga ut det, eftersom det finns människor som i desperationen efter en sorg går ner sig och börjar dricka, de gör vad som helst för att lindra ångesten.

– Det är lättare om man vet att sorgen är naturlig och att det inte alltid kommer att kännas på samma sätt.

Samtidigt: när en människa fattas så fattas hon. Det kan ta flera år att sörja klart, saknaden finns kvar för alltid. Det första året är värst, men inte är det lätt andra året heller.

– Det brast för mig när de spelade Kökars brudvals på skolan, vid minnesstunden efter min pappas begravning. Jag är ju 52 år och tror inte att jag kommer att gifta mig igen. Men just då tänkte jag bara: Åh, om jag gifter mig igen får jag inte dansa brudvals med min pappa, det är för alltid för sent för det.

Samtidigt är hon vuxen. Hon har internaliserat sina föräldrar, sin pappas kärleksfulla blick.

– Allt han lärt mig, alla mina värderingar. Jag har vuxit upp i hans blick och den kan ingen ta ifrån mig, någonsin.



Jag har ofta tänkt att det var dumt att göra oss av med det svarta sorgbandet, eller med de där viktorianska sorgesmyckena med flätat hår från den döda infällt i gagat.

– Ja, absolut. När jag har sorgegrupper tänker jag ofta att den som sörjer borde få bära svart armbindel i flera år, så att folk skulle vara lite snällare och försiktigare med en.

I sitt jobb som sjukhuspräst förlorar hon människor varje vecka.

– Jag vill inte rusa vidare när jag hör att någon dött. Jag vill stanna på stegen, jag tänder ett ljus, jag har bönestenar på mitt sjukhusaltare. Och så sätter jag ännu en sten i skålen. Jag tror att vårt behov av symboler och symbolhandlingar är stort. Jag tänker på pappa: själaringningen, kortegen efter kistan när han kom hem till Kökar. Allt det där finns där av en anledning. Det finns ett behov och det behovet har inte försvunnit någonstans.

Text: Sofia Torvalds


LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57