Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.
Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska församingsgemenskapen i Munsala.

Kristi lidande kan inte jämföras med Ukrainas

Ukraina.

Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han.

6.4.2023 kl. 15:33

Sedan augusti i fjol har Nykarleby församling upplåtit församlingshemmet i Munsala för en kristen ukrainsk gemenskap. Här samlas nu mellan tjugo och fyrtio personer till gudstjänst varje söndag.

– Jag predikar ständigt om Kristi lidande, inte bara till påsk. Tack vare sitt lidande på korset får vi människor förlåtelse för våra synder och evigt liv. Nu firar vi Kristi uppståndelse från de döda då kyrkan får förkunna: Jesus lever!

När Ryssland anföll Ukraina den 24 februari ifjol arbetade Oleksandr Pokas på ett bygge i Kiev.

– Klockan fem på morgonen kom de första tecknen på att kriget startat. Då körde vi genast hem till Romny, berättar han.

I Romny som ligger i norra Ukraina, mellan Charkiv och Kiev, väntade familjen, hustrun Tetiana och de fyra barnen. Där fanns också den baptistförsamling där Oleksandr var hjälppastor, ungdomspastor och predikade.

– Dagen efter att vi kom hem började ryssarna ockupera staden. Vi såg dem komma i sina tanks och vi visste inte vad vi skulle göra. De var farligt att röra sig ute på stan som ryssarna höll på att belägra, och det fanns platser som man inte kunde passera. Vi var några i församlingen som samlades hemma i vårt kök för bön.

Kort efter att de samlats for strömmen.

– Med tanke på barnens säkerhet ville vi lämna landet. Men vi hade också kyrkan och församlingen att tänka på. Några församlingsmedlemmar lämnade staden och några stannade kvar.

Först visste de inte vart de skulle ta vägen.

– Vi bad för saken i två veckor. Då fick vi inbjudan att komma till Munsala.

Till saken hör att Oleksandr arbetade en säsong på en pälsfarm i Munsala 2019. När Ryssland anföll Ukraina ringde familjen han jobbat för och bjöd in dem.

– De sade att här finns hus och allt färdigt. Här finns också kristna och församlingar.

Kontakten till Munsala fick han genom sina vänner som kom till Oravais för att jobba efter att Ryssland ockuperade Krim 2014.

– Men när jag kom hem från Finland 2019 sade jag åt Tetiana att nu vill jag inte åka utomlands mera. Då började jag jobba i byggnadsbranschen. Så gick en tid och nu sitter jag här i all fall.

Beslutet att lämna Romny underlättades av att allt fler församlingsmedlemmar lämnade staden. När beslutet att åka var taget bommade de igen sitt hus, täckte de över fönstren och tog de tre yngsta barnen i åldern 9, 11 och 16 med sig i bilen. Först körde de söderut för att sedan svänga väster- och norrut.

Den äldsta dottern, 20, är gift och stannade kvar i Ukraina tillsammans med sin man.

Är ni oroliga för henne?

– Nu är det lite tryggare i regionen för ryssarna är inte längre kvar där. Men visst oroar vi oss för henne och för våra föräldrar som är kvar i Ukraina, och vi försöker hjälpa dem så mycket som möjligt.

Den 14 mars 2022 kom Oleksandr och Tetiana och de tre barnen till i Finland.

Männen får i regel inte lämna Ukraina. Men familjefäder med minderåriga barn är undantagna. Den äldsta dotterns man är studerande. Studerande mobiliseras heller inte.

– I början var det lite tungt innan vi hittade kontakter och en församlingsgemenskap. Vi ville få kontakt med andra troende. Vi besökte baptistkyrkan i Hirvlax och berättade att vi är flera ukrainare här som planerar att börja samlas. Vi började be hemma hos oss för en plats att samlas på.

Oleksandr körde runt i och visade Tetiana vilka kyrkor som finns här. Via farmarfamiljen fick de kontakt med Mats Edman, kyrkoherde i Nykarleby.

– Vi träffades för att samtala. Mats var positiv till att vi fick samlas i församlingshemmet i Munsala. När jag frågade vad vi ska betala för att det svarade han: inget.

Till första mötet för ukrainarna i området i augusti ifjol kom tjugo personer. Till en början samlades de två gånger per månad.

– Sedan kom ett önskemål om att samlas oftare, så vi började samlas varje söndag klockan tio. Vi är mellan tjugo och fyrtio personer från området mellan Vasa och Nykarleby. Samlingen är öppen för alla. Guds ord är till för alla och vi vill att alla ska få del av det. Vi är glada över alla som kommer.

Samlingarna hålls på både ukrainska och ryska. Några ryssar är också med i gemenskapen.

– Det är klart vi ser lidandet som Ryssland förde till vårt land, men folk förblir tålmodiga. Vi ber för läget i stället. Varje söndag ber vi för Ukraina, för fred och att Herren ska beskydda vår suveränitet och vårt folk och för att ockupanten ska lämna vårt territorium.

Oleksandr säger också att de protestantiska kyrkorna i Ukraina ofta reser till fronten för att distribuera humanitärt bistånd till civila och soldater. Också gemenskapen i Munsala är med om att stöda detta arbete ekonomiskt.

Protestantiska traditioner

Några större skillnader mellan ukrainarnas möten i Munsala och de baptistiska mötena i Svenskfinland finns inte, förutom språket. Göran Näs, som tolkar Oleksandr och Tetiana, deltar ibland i mötena.

– Det är mycket sång under mötena och ofta har de två predikningar, säger han.

Oleksandr ansvarar för att organisera mötena, men de är tre ukrainare som delar på predikoturerna.

– Det är inte så viktigt om de är pastorer eller inte. Det viktigaste är att de förkunnar ett evangelium som är sant och i enlighet med Guds ord, säger Oleksandr.

Det är heller inga stora skillnader mellan påskfirandet i församlingen Romny och här i Finland.

– Vi är ju protestanter precis som Martin Luther. Men påskdagen är en stor fest för oss och vi samlas, predikar och tackar Herren för att han uppstått.

Påsken firas en vecka tidigare i Ukraina än i Finland. Det beror på kalendern, i den ortodoxa världen firar man också jul vid en annan tidpunkt än i väst, den 7 januari.

– Folk får ju välja när de firar. Datum är inte viktiga, det viktiga är att vi markerar Kristus. I vår kyrka och i vår familj firar vi julen den 25 december.

Den här påsken ska den ukrainska församlingen fira tillsammans i Munsala baptistförsamling i Hirvlax. Där firade de också julgudstjänst tillsammans.

Längtar ni tillbaka till Ukraina?

– Vi vill ju förstås återvända dit. Vi har ju alla släktingar och våra föräldrar kvar där. Just nu är det problematiskt även om kriget inte direkt berör vår stad. Det är svårt att få jobb.

Tetianas mamma bor på Krim och henne kan man inte besöka.

– Vi kan inte ens skicka pengar åt henne. Finland ses inte som ett vänligt sinnat land av Ryssland just nu.

Båda har fått jobb i Jeppo. Oleksandr jobbar på en betongstation medan Tetiana städar. De tre barnen går i Zachariasskolan i Nykarleby där de huvudsakligen lär sig svenska.

– Barnen trivs väldigt bra i skolan och vill vi inte avbryta skolgången. Just nu tänker vi stanna.

Han ser också gemenskapen i Munsala som ett uppdrag som ska skötas. Flera av ukrainarna som samlas har bott här i många år och slagit ner bopålarna här.

– Vi strävar inte efter att organisera en kyrka utan att bygga upp varandra i tron. Som aposteln Paulus skrev – uppgiften är att predika evangelium. Vår verksamhet går ut på att fler ska lära känna Herren.

– Det är svårt att veta vad som kommer att ske i framtiden. Eftersom vi är troende lämnar vi också tanken på att återvända till Ukraina i Herrens hand.

Oleksandr och Tetiana är mycket tacksamma för all hjälp de fått.

– Familjen som bjöd in oss ha varit väldigt hjälpsamma på alla vis. De har hjälpt oss med information, att skaffa arbete och med allt vi behövt. Vi är också tacksamma till det finska folket, Munsalaborna och Nykarleby församling för att vi blivit emottagna.

Johan Sandberg


PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23
Camilla Svevar lämnar Replot för Vasa, och domkapitlets notarie Linus Stråhlman bekräftar att ingen vikarie hittats än.

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13
Församlingsrådets viceordförande Jan-Erik Eklöf är glad över att förlikningsavtalet nåddes.

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50
Maria Widén är pensionerad sjukhuspräst och församlingspastor. Hon är uppvuxen i Solf och bor i Mariehamn.

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00
Ben, Rune (på skärmen) och Johan har hållit kontakt genom livet. Nu förenas de igen i ett gemensamt projekt.

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26
Daniel Björk trivs i sin nya församling, men upplever också att jobbet kräver mer än tidigare.

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00
Merete Mazzarella skule gärna ha en upplevelse av att fyllas av Guds närvaro.

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00
Niklas Wallis, Sebastian Widjeskog och Ville Kavilo är teologer och företagscoachar.

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00
Kyrkoherde Kristian Willis hoppas att det snart ska finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska.

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19
Hintikka konstaterade att vi i sommar har brutit tystnaden kring rasismen.

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00
Pelagia och Dimitris tackade för sin relation och den nystart de 
fått tillsammans.

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23
Camilla Svevar lämnar Replot för Vasa, och domkapitlets notarie Linus Stråhlman bekräftar att ingen vikarie hittats än.

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13
Församlingsrådets viceordförande Jan-Erik Eklöf är glad över att förlikningsavtalet nåddes.

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50
Maria Widén är pensionerad sjukhuspräst och församlingspastor. Hon är uppvuxen i Solf och bor i Mariehamn.

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00
Ben, Rune (på skärmen) och Johan har hållit kontakt genom livet. Nu förenas de igen i ett gemensamt projekt.

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00