Futtig frågeställning kan man tycka, när krigen blossar och människor svälter och förtrycks. Men mänskligt är mänskligt och den lokala Frälsningsarmén i Sydafrika fångade bollen rakt i handsken och utnyttjar nu klänningen för att synliggöra en av de smärtsammaste och mest allmänna synvillorna av alla.
I deras version poserar en vit kvinna i den tydligt guld-vit-färgade kreationen. Texten ovanför lyder ”Varför är det så svårt att se svart och blått? En av sex kvinnor är offer för misshandel”. Kvinnan på bilden har stora blåmärken på flera ställen på kroppen, svarta och blå.
Visst finns det säkert de som tycker att det här är både osmakligt och publikfrieri, men kampanjen sätter strålkastarna just på den märkliga effekt familjevåldet har. Fastän tecknen många gånger är så uppenbara leder de inte till någon åsiktsstorm och sorgligt sällan till handling. Kvinnan som blir slagen är låst i sin hopplösa situation, bunden i en skam som inte egentligen är hennes och förvägrad också det självklara – att ens bli sedd.
de oväntade synliggörandena av familjevåldet är de som drabbar oss mest. De kommer oftast mitt i det trevligaste trevliga när vi överhuvudtaget inte är inställda på att serveras sanningar och därför är oskyddade för dem. Det är bara rätt åt oss. Så oskyddade är också de som drabbas i verkligheten.
Ett liknande synliggörande stod Star Treks kapten, det vill säga den brittiske skådespelaren sir Patrick Stewart, för. Återigen är det de sociala medierna som står förspridningen. En amatörvideo visar hur Stewart under ett publikt framträdande plötsligt får en fråga av en kvinna i publiken om hans engagemang mot kvinnomisshandel.
Det bottnar i hans egen barndom, där modern blev slagen av fadern, själv ett offer för obehandlad posttraumatisk stress. ”De i världen som kan göra allra mest för att förbättra livet för miljoner av kvinnor och barn är män”, slår Stewart fast. Och när kvinnan stammande fortsätter och talar om den skam hon och andra slagna känt blixtrar det värre än i Star Trek. Han hör nämligen den fråga som bränner mest:”Var det mitt fel?” Som pojke hörde Stewart ambulanspersonal säga till modern att hon måste ha gjort något för att provocera hans far.”Låt mig säga, en gång för alla: Det är fel! Våld är aldrig ett alternativ!”
Blindhet är det inte heller. Den binder offer i en skam som är vår gemensamma.
