De pakistanska talibanernas (TTP) attentat mot skolan i nordvästra Pakistan strax före jul har sänt en chockvåg över världen – en våg som rör sig över religions- och nationsgränser.
Ingenting, ingenting rättfärdigar ett våld som riktar sig mot de mest försvarslösa. ”Soft target” har de kallats i nyhetsrapporteringen, ”mjuka mål” alltså. Frånsett det faktum att varje människokropp som träffas av en kula är mjuk – och att även den kroppen någon gång har varit ett barns – så väcker dådet en instinkt som säger att det här är fruktansvärt fel. Analytiker i både den västerländska och den islamska världen konstaterar därför att TTP har gått över gränsen. Det att skolan har kopplingar till armén – som på senare tid trappat upp kampen mot terrorismen – rättfärdigar inte blodbadet i allmänhetens ögon. BBC:s politiske expert Aamer Ahmed Khan tror att dådet i själva verket kan bli ett vägskäl för landet. Nu kan TTP själva ha sett till att pakistansk militär och landets politiker finner varandra och sätter kraft bakom ansträngningarna att få stopp på laglösheten i de nordvästra områdena. De nationella politikerna har hittills reagerat svalt inför arméns general Raheel Sharifs operation mot terroristgrupperna i landet. De attityderna kan nu svänga, samtidigt som folk överlag tappar eventuella sympatier för talibanerna som representanter för vanligt folk.
På sina håll höjs röster för att tiga ihjäl terror. Det finns de som anser att all publicitet för grupper som TTP, IS, Al-Shabaab och likasinnade är av ondo. Men de 141 barn som dog är värda mer än så. De valde aldrig att bli martyrer och ska inte heller förhärligas för något som aldrig borde ha drabbat dem. Men de får inte heller glömmas och gömmas.
Några veckor innan de dog hade de bevittnat hur deras föredöme Malala Yousafzai, från samma region, fått ta emot Nobels fredspris för sin kamp att få gå i skola. Hon som fått bli symbolen för alla flickors rätt till utbildning, i våldets mitt och trots ett kompakt motstånd från ett patriarkat som känner sina grundvalar darra. Låt dem darra! Låt dem falla!
Låt detta bli ett år för barn och unga som får lära sig färdigheter som gör att de bättre kan stå emot våld och terror. För lärare som satsar sitt liv.
För alla som får gå i skola utan hot, gratis och väl ordnat. Låt det här bli Malalas år. Ett år när indignationen vinner över rädslan.
Det är samma gruppering som hotar hennes liv som veckan innan jul hänsynslöst släckte andras liv och lärdomslust. Malala själv kommenterar tragedin med att hon och miljoner andra sörjer de döda barnen, hennes ”systrar och bröder”. Men hon tillägger: de kommer aldrig att besegra oss!
Om hon kan och vågar hoppas så är vi också skyldiga att göra det.
