Jag har själv aldrig bott på en ort där mina släktingar är begravda. Andra har fått sköta om att ljusen tänds och blommor planteras. Det här börjar bli verklighet för allt fler i dagens urbaniserade Finland: avståndet till rötterna växer liksom avståndet till släktingars gravar. Släktbanden kompliceras också av det ökade antalet skilsmässor, brustna samboförhållanden och nyfamiljer.
Vi skall naturligtvis akta oss för att överbetona vördnaden för de döda. Det är mycket viktigare att vi tar hand om våra medmänniskor så länge de lever än att vi sköter om deras gravar. Ändå tror jag det är viktigt för oss människor att bevara insikten om att världen inte börjar och slutar med oss. Vi är länkar i en lång kedja, som har börjat långt före vi föddes och som kommer att fortsätta långt efter att vi är döda.
Den brittiske filosofiprofessorn Simon May har nyligen gett ut en bok om kärlekens historia. I den argumenterar han för att vi älskar det och dem som får oss att känna oss hemma i världen och rotade i vår existens. Det kan gälla Gud, hemorten, fosterlandet eller människor som står oss nära. Det här är säkert inte hela sanningen om kärleken, men här finns en viktig poäng när vi tänker på kärlek till vår livskamrat, våra föräldrar, våra syskon, våra barn och vänner. Relationerna till våra närmaste kan få oss att känna oss hemma i tillvaron.
Som kristna är vi samtidigt enligt Nya testamentet gäster och främlingar här på jorden. Världen är både någonting bekant och någonting främmande för oss. Våra kroppar är en del av naturens kretslopp, vilket aktualiseras inte minst på begravningsplatserna. Så länge vi lever är vi beroende av vatten och ren luft, av mat och av allt det andra som naturen förser oss med. Vi kan inte rubba ekologin utan ödesdigra konsekvenser för både oss själva och våra efterkommande.
Vi lever i en värld där allting som lever en gång bryts ner och förbrukas. Men vår kristna tro berättar om att vi är rotade inte bara här på jorden, utan framför allt hos Gud. Det är detta hopp som ljusen på gravarna vittnar om.
Gravljusen
06.11.2014
Under aderton år i Kimito prästgård var gravgården en av våra närmaste grannar. Från sovrumsfönstret såg vi stora mängder ljus på gravarna under allhelgona- och julhelgerna. Även i övrigt var det iögonfallande hur viktig gravgården var för Kimitoborna. För människor som i generationer bott på samma ort utgör släktens gravar en påminnelse om rötter och en levande illustration av psalmens ord om att släkten följer släktens gång.
Björn Vikström
Kyrkorådet i Närpes tackar nej till den enda som sökte kaplanstjänsten
kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05
Varför säger du inte förlåt? Säg förlåt.
URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42
Ett gott råd: ”Bara du måste vara nöjd med dig”
ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström.
4.2.2026 kl. 12:27
”Tvångssyndromet tar allt ifrån dig och gör dig till fånge i din egen kropp”
PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen.
3.2.2026 kl. 17:34
Bildsvep: Från plenum till nattvard – unga formar kyrkan på Ungdomens kyrkodagar
ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54
Kran sparkade verksamhetsledaren – i föreningen som stiftet glömde
KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårdsföreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06
Känslorna tar över då kyrkans fastigheter säljs – det visar erfarenheterna från Jakobstad och Borgå
fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41
Brändö gymnasium samlar in pengar för att kunna köpa en ambulans till Ukraina – välgörenhetskonsert i Matteuskyrkan
Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma.
29.1.2026 kl. 20:29
Sex vill jobba som diakonichef vid domkapitlet
STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41
Två vill bli kyrkoherde i Jakobstad – en i Hangö
KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28
”Jag tänker satsa på det här jobbet och det hör till att vaktmästaren ska bo ganska nära kyrkan”
FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor.
24.1.2026 kl. 15:11
För landets kristna minoritet växte oron när Assadregimen föll i Syrien
syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32
Hur ska kyrkan skydda kulturarvet i väpnade konflikter?
KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52
Kyrkoherden byts i Vanda svenska – Kristian Willis återvänder inte efter pappapausen
kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06
Ett mål, 60 volontärer, 200 hungriga småstadsbor
MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00
Mest läst
- Kyrkorådet i Närpes tackar nej till den enda som sökte kaplanstjänsten
- Två vill bli kyrkoherde i Jakobstad – en i Hangö
- Sex vill jobba som diakonichef vid domkapitlet
- Kran sparkade verksamhetsledaren – i föreningen som stiftet glömde
- ”Tvångssyndromet tar allt ifrån dig och gör dig till fånge i din egen kropp”
Två sökande till toppjobb i Borgå stift
domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14
Om spåntak och cancer, ensamhet och kärlek
Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41
Israel: Landet flyter av politik och profetior – de unga blir mer troende
israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25
"Det var som om mina händer var avhuggna"
Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02
I en värld med fettfobi är frosseri en dödssynd
FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet.
10.6.2025 kl. 10:19
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet


























