Kan du förlåta?

Han stryker bort osynliga veck från sina somriga linnebyxor och säger att det ända som funkar är förträngning men då stängs inte bara minnet ute utan också glädjen. Hur funkar förlåtelse egentligen? Kan man faktiskt tänka sig fram till försoning? Kan man känna sig fram till förståelse? Hur gör folk som på riktigt kan gå vidare? Han drar handen genom det tjocka håret men jag har inte några enkla svar på hans svåra frågor. I själva verket är hans frågor också mina frågor så jag hoppas att han ska fortsätta och ge mig svaren på varför det finns erfarenheter som inte bleknar. Jag känner igen mig i oförmågan att förlåta då sveket fortgår trots löften. Den pågående falskheten i tankar, ord och gärningar är nämligen omöjlig att distansera sig ifrån. Värst av allt är den fortgående oärligheten av någon som samtidigt påstår sig älska.
I familjeterapin finns en strategi för det nästan oförlåtliga och det är partiell förlåtelse. Man behöver inte förlåta till 100% utan det kan räcka med 70. De resterande 30 procenten ska inte användas som ett förbehåll mot någon annan utan mera som en ömsint handling mot en själv. En gest av självrespekt, en vägran att förminska det som nästan knäckte en. Jag tycker om tanken med den partiella förlåtelsen och jag använder den nästan dagligen för jag hoppas att jag åtminstone skulle kunna bli partiellt förlåten där jag har brustit. Den partiella förlåtelsen är möjligheternas tillstånd. När man känner att något är oförlåtligt stängs dörrar till förändring, när allt är förlåtligt händer egentligen samma sak. I den partiella förlåtelsen kan man se varför saker skedde men man kan också formulera att man inte kommer att låta det ske igen.
Den partiella förlåtelsen är möjligheternas tillstånd.
Bibeln bågnar av förlåtelseberättelser. Förlåt dem, viskar Jesus på korset, men innan det undrar Petrus hur många gånger man ska förlåta sin broder. Tusentals år senare är behovet av att kunna förlåta för att själv bli förlåten lika svårt. Bibeln är ju ingen kartbok så försöker man följa alla tvärsäkra råd och läror där går man lätt vilse, här behövs en erfaren guide.
Finns det oförlåtliga handlingar? När någon upprepade gånger skadar en annan utan skam, skuld eller ånger är det otroligt svårt att förlåta, oavsett om det är vid fronten eller i farstun. Mamman som medvetet gör sina barn illa och farbrorn som förgriper sig på en liten ska man kanske inte ens försöka förlåta utan överlämna det omänskliga uppdraget till Gud. Men allt det andra som släktingars girighet, partnerns själviskhet och kollegers lögnaktighet kan man kanske komma vidare med, framförallt när man vet att man själv behöver ständig förlåtelse. Vi behöver alla en andra chans men vi behöver också skydda oss från dem som inte vill oss väl. Distans till sig själv och andra är kanske en förlåtelsens konsekvens.