Som en snok under soffan – rädslan för främlingar är vår svaga punkt

29.04.2024
Som en snok under soffan – rädslan för främlingar är vår svaga punkt
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

VI FINLÄNDARE berömmer oss av att vara ett lugnt och tålmodigt folk, lojalt och organiserat, allt lite smålutherskt. Det sägs också vara vår tysta styrka i oroliga och krisartade tider.

Resiliens, motståndskraft, kallas det. Det är i den fiender behöver hitta en lucka om de vill psyka oss eller hybridpåverka oss.

Det verkar vår ryska granne ha lyckats med, medvetet eller genom slump och förvirring i imperiet. Men Ryssland har släppt asylsökande mot vår östgräns, och därmed hittat vår mentalt svagaste punkt som finländare.

Vi är i genomsnitt maniskt förskräckta över främlingar. Det är som att ha en snok i vardagsrummet. Det blir oro och kalabalik över främlingar vi inte har full koll på. Och till sist utgår vi smått absurt från att varje männi­ska på cykel vid östgränsen – är farlig.

Så EU:s byrå för grundläggande rättigheter påminner om att Finland inte bara är världens lyckligaste land, utan dessutom, upprepat påvisat, Väst­europas mest rasistiska.

Vi har ett vasst öga för kulturskillnad och andras annorlundaskap. Dessvärre kanske både bland dem som möter främlingen med misstro och illvilja, och dem som gör det med mockarutor och välvilja. Det tar tid att låta det sjunka in att vi inte är subjekt och objekt för varandra, utan vandrar i Guds nåd alli­hopa.

"Till sist utgår vi smått absurt från att varje männi­ska på cykel vid östgränsen – är farlig"

KYRKOR och samfund har genom Ekumeniska rådet vädjat regering och riksdag om att inte genomföra alla de hårda åtgärder mot asylsökande och migranter som planerats.

De som talar för nya lagar om gränsförfarande, hantering av asylhandlingar och avvisning säger öppet att de vet att vi därmed är med och skrotar internationella överenskommelser. Men vi gör det ändå.

Också i andra sammanhang går politikens tummel numera ut över grunderna för en rättsstat i världen.

Det är därför fräscht att trossamfund, alltfrån lutheraner till kväkare, nästan lite gammalmodigt går tillbaka till gamla grundprinciper: Vi tar emot den som behöver hjälp, eller ett bättre liv.

DET ÄR förstås en annan tid i dag än före år 2022 då Ryssland angrep Ukraina. Det utlöste ett domino som har lett till att den militära gränsen mellan fred och ett tredje världskrig går oskyddad och sårbar intill hundratals kilo­meter skog i just vårt land.

Men fortsättningsvis borde människor få komma in hos oss, för att få sin sak prövad. Vad vi ska göra vid östgränsen? Ta in dem. Pröva deras sak. Utgå från att varje människa kan vara till glädje. Vi kan fortsättningsvis vara ett lugnt och tålmodigt folk, lojalt och alltigenom organiserat.

Fast det är också sant att de som prövas och befinns vara för lätta också borde lämna oss snabbare än i dag, såvitt något tryggt alternativ finns. Det gör många också. Alla som kommer biter sig inte fast här till varje pris. Många försvinner vidare i världens vimmel, deras spår blåser igen, deras ansökningar förfaller.

Det är också ovärdigt att vi skär ner på den lilla mottagningspengen för att närmast svälta iväg asylsökande. Men samtidigt måste vi också kunna säga högt att Finland för den som har väldigt svag utbildning och klen språkbakgrund kanske är ett för svårt land. Försök hitta hjälp någon annanstans om du kan.

Jan-Erik Andelin

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32