Kompromiss om vigseln – varför inte?

DET VAR sommarmorgon. För dagen hade barnen på stugön fått en syssla. Det var att spika brädläggning på en liten barnens brygga i stranden. Föräldrar hade gett hammare, nya bräder och spik. Från strandglittret ljöd hammarslag och ivriga barnröster.

Framåt eftermiddagen var det dags för vuxeninspektion. Bräderna låg helt enligt instruktion. Tristare var att all spik hade slagits in med sådan ung frenesi att träet kring spikhuvudena var sönderslaget, sårigt och flisigt med spikarna långt inne i virket.

BISKOPARNA i den evangelisk-lutherska kyrkan föreslår för kyrkomötet en lösning i den sega tvisten om samkönade äktenskap.

Den går ut på att ingendera falangen i frågan ska hamra sin spik i träet så ihärdigt och blint att de samtidigt slår sönder någonting annat.

Biskoparnas kompromissförslag förtjänar understöd. Käbblet om samkönat äktenskap hotar fördunkla allt förnuft som just nu behövs i ett stort antal andra angelägna frågor i kyrkan.

Biskoparna vill göra två saker.

Dels vill de skriva in det traditionella äktenskapet i kyrkoordningen och förtydliga att det gäller man och kvinna (det står inte så nu).

Dels vill biskoparna samtidigt att landetslag sedan 2017 också ska råda i kyrkan. Präster som vill ska få viga samkönade par. På församlingsnivå skulle kyrkoherdarna åläggas se till att sådana vigslar är möjliga.

Det är samtidigt en screenshot och skärmdump av hur kyrkan på många håll, även biskoparna, agerar redan nu.

DEN TIDIGARE ledande sakkunniga vid Kyrkostyrelsen, Kari Latvus, lanserar en variant på det i sin blogg.

Det skulle vara status quo så att kyrkoordningens vigselparagraf som inte nämner några kön skulle stå orörd.

Biskoparnas utredningsprbete skulle i Latvus förslag i stället enbart antecknas som gällande uttolkning av hur kyrkoordningen under deras gemensamma regim bör förstås. Också det låter klokt.

VIGSELFRÅGAN är en symbol – för större spänningar under ytan kring bibelsyn och tro. Bland de konservativare har 20 väckelseledare reagerat mot biskoparnas förslag i ett uttalande. De liberalas kritik har varit mera spridd. Den stora massan har varit tyst, oväntat tyst.

Ändå finns det samtidigt från vartdera hållet en stor omtanke om kyrkan som ett hem för människan på jorden.

Kunde kyrkan nu ägna tid åt andra frågor kring församlingars liv, arbete och framgång ett tag kunde det kanske hjälpa många att sätta vigselfrågan i ett bättre perspektiv. Och visa att vi trots olika syn i den frågan lever tillsammans, i samma hus och kring samma altaren.

Kyrkomötet kunde besluta att inte göra så mycket mer åt saken nu än klubba av biskoparnas linje hur de år 2024 vill leda sin hjord och hålla ihop sin kyrka. Praxisen skulle därefter stå i fyra år och inte öppnas på nytt förrän tidigast av nästa kyrkomöte. Det som ett slags timeout som ändå ger praktiska direktiv.

Detta sagt till båda falangerna i frågan. Man kan bita sig fast vid sin egen förståelse, av såväl Guds ord som av mänskliga rättigheter, på samma fundamentalistiska vis.

Slå inte spik ända in i träet.