Inför december månad

Det trodde ni inte om mig! Likafullt befinner jag mig faktiskt i ett gym. Och första problemet består i hur man med bevarad värdighet ska bestiga ett tjugotal monster. Många av dessa har horn, och det gäller att gripa tag och besegra odjuren på begränsad tid. Medan kampen pågår hinner man fundera på allt möjligt. Temat är denna gång: december månad.

December är annorlunda och ställer därför särskilda krav. Ingen annan månad är så fokuserad på sista veckan. Farten ökar därför varje dag.  Den påminner om den här löpmattan som ständigt fordrar snabbare steg. Kalendern är fullskriven ut i marginalerna. Men överhastigheten kan vara farlig. Det lär finnas liv ännu i januari – det gäller att inte då vara blek och slak som lutfisken efter slutspurten i december.

Ett ideologiskt problem gör sig gällande. Vi är många svettiga kroppar här, och griper tag i samma horn. Senast inför december måste vi bestämma oss: vaccinera oss eller inte. Lita på Guds beskydd, god tur eller immunitetsskyddet? Ingen annan månad ställer oss lika tydligt i valet och kvalet. Svaret hänger ihop med hur vi föreställer oss samarbetet mellan Gud och människa. Är de kompletterande eller varandra uteslutande storheter?

Två skilda skolor är företrädda här. Johanneslärjungarna som inte äter eller dricker (Matt. 11:18), men knogar på dess mera. Man kan räkna alla deras revben! Och så Jesussympatisörerna som både äter och dricker (Matt. 11:19). Det märks! Och hörs, i flåsandet. Men skämt åsido: december ställer oss inför ett ovanligt besvärligt val. Ett alternativ är att lilla jul, mediumjul  och stora julen firas med stor generositet, med dyra inköp och sång och spel som vid Förlorade sonens hemkomst. Eller också mera Johannes-likt utan beaktande av den inhemska konsumtionsnivån och arbetsplatserna i  hemlandet, men med mera vikt vid hållbar utveckling och ekologiska  fotavtryck. Röster från båda lägren ropar sin decemberhälsning, och båda förefaller ha goda argument.

December är rekordmörkt. Månaden har den diskutabla äran att innehålla årets allra kortaste dag. Vi märker oss uppskatta ljuset mer än någonsin. Men månaden är gåtfull: den predikar egentligen inte ljusets seger över mörkret, utan att ett Ljus lyser i, alltså mitt i, mörkret. Det är något annat, det! Och så lär det fortsätta tills vi sprungit färdigt.

Det borde finnas något gym också för vår andliga träning – en uppsättning maskiner där vi tränar tro, hopp och kärlek. Vi möter ett antal människor i decembermörkret. Vi kan träna på dem.

Gunnar af Hällström är professor i dogmatik vid Åbo Akademi.