"Vi har ett underutvecklat mod att ingripa när det gäller barn"

Jag sitter på träsoffan i mormors kök. Drar mina fingrar genom den randiga frottén. Upp och ner på sofflocket. Upp och ner i mina tankar. Det är så där tyst som det är hos gamla människor. Köksklockan tickar. Vaxduken är blekt, koppen tom. Vi talar om situationen hemma. Hon är den enda som vet hur det är på riktigt men nu hon är tyst. Hon ser på situationen så där som många vuxna gör, från olika perspektiv och med en djupare förståelse för hur det blev som det blev. Jag är bara ung och förtvivlad över utsattheten, otryggheten och ensamheten.

Mormor har själv upplevt två krig med ständig rädsla och oro. Hon var bara 12 år när hon flyttade hemifrån för att jobba som piga, så hon känner ensamheten väl. En bra barndom är för henne mat på bordet och tak över huvudet och får man studera är det fantastiskt. Maten, taket och studier finns men resten som trygghet, stöd och förståelse finns inte. Mormor tänker att det ändå är bättre nu än när vi var små och den biologiska fadern varken bidrog till maten eller taket. Bättre nu än då vi levde mellan våld och missbruk med ständig fara för våra liv. Att vara i ständig psykisk fara är ändå att föredra, tror jag att hon tänkte.

"Maten, taket och studier finns men resten som trygghet, stöd och förståelse finns inte."

”Hedra din fader och moder”, säger hon sen lågt medan hon skjuter undan det tomma kakfatet och torkar bort smulor som inte finns. ”Men ska de inte hedra sina barn?” svarade jag och tänkte på det en hel sommar. Tänkte på om det bara räckte att vara mamma och pappa för att hedras. Var man förtjänt respekt bara för att man hade satt barn till världen men sen ändå inte tog hand om dem så att de kunde vara trygga och må bra? Jag kom fram till att budet nog gäller de föräldrar som gör allt de förmår för sina barn, men de som inte visar omsorg eller skyddar sina barn, de som förleder dessa små, dem gäller inte det fjärde budet.

"Jag kom fram till att budet nog gäller de föräldrar som gör allt de förmår för sina barn, men de som inte visar omsorg eller skyddar sina barn, de som förleder dessa små, dem gäller inte det fjärde budet."

Budet gäller definitivt alla föräldrar som försöker och misslyckas gång på gång. Budet gäller dem som kämpar men ändå inte räcker till men budet gäller inte dem som utsätter sina barn för fara, som förgriper sig på sina ungar och som inte förmår att älska dem och behandla dem med respekt. De föräldrarna ska inte hedras, de ska fråntas sitt uppdrag, för föräldrar som inte vill skydda sina barn skadar dem för livet. Barnens trygghet ska däremot hedras. Nya testamentet ska vinna över Gamla testamentet. Jesu ord ska väga tyngre än Mose lag.

På 5 000 år har ju vår syn på barnen förändrats. På 2 000 år har vi lärt oss att vuxnas rättigheter även inkluderar skyldigheter. De senaste 100 åren har den vetenskapliga forskningen visat att mat och tak inte räcker för ett barns välmående. Barnet behöver ett tryggt bemötande och en trygg anknytning för att kunna få ett bra liv. De senaste 50 åren har vi i Finland byggt upp ett civiliserat samhälle där vi vill försöka att ge alla barn liknande möjligheter. Vi har försökt att utveckla ett system så att myndigheter ingriper när vuxna sviker. Men vi har fortsättningsvis en underutvecklad lagstiftning när det kommer till barns säkerhet och trygghet och vi har fortsättningsvis ett underutvecklat mod. Modet att ingripa när vi misstänker att en far och mor inte hedrar sin unge.