Vi behöver tala om döden, vi måste vänja oss vid tanken på vår dödlighet

18.08.2020
Katarina Gäddnäs är sjukhuspräst och författare.

Augusti är min favoritmånad, men så är också längtan och vemod något av min paradgren. För trots alla härligheter: kräftkalas i sammetsnätter, blombuketter i barockt överdåd, blåbärsfingrar och kantarellycka, så är augusti bitterljuvt. Snart är den ljuvliga sommaren slut. Jag vill så gärna hålla kvar den så länge som möjligt, dra ut på sommaren, få den att räcka bara lite, lite till. Det är något med augusti som påminner mig om min dödlighet.


"För trots alla härligheter: kräftkalas i sammetsnätter, blombuketter i barockt överdåd, blåbärsfingrar och kantarellycka, så är augusti bitterljuvt."

Jag fyller femtio år denna månad. Jag har aldrig varit den ålderskrisande sorten. Som tonåring längtade jag efter att bli medelålders, men det är något med halvseklet som får mig att stanna upp och tänka efter, en lätt skälvning som knappt ger utslag på seismografen, men den finns där. Plötsligt märker jag förändringarna i kroppen: de blottade tandhalsarna, ögonen som plötsligt inte kan läsa det finstilta, att kroppen inte är lika smidig och stark som förr.

I min tjänst som sjukhuspräst träffar jag människor som inte får fylla femtio, ibland inte ens 40. En människa kan få ett helt, fullödigt liv som är ännu mycket kortare. Jag är tacksam över mina 50 år, över 50 somrar, men för första gången så funderar jag på hur många somrar till jag kommer att få.

”Mitt i livet händer det att Döden kommer och tar mått på Människan. Det besöket glöms och livet fortsätter men kostymen sys i det tysta.” skriver Tomas Tranströmer.

I november ifjol fick jag ett mejl av en vän: Vi måste få prata om döden. Det blev starten på ett samtal som är bland det viktigaste jag fått göra som präst. Jag har fått nåden att i församlingen leda ”Samtal om döden – en existentiell stödgrupp”. Vi är alla där av olika orsaker, några är obotligt sjuka, någon har fått möta döden tidigt i livet, andra är nyfikna. Vi har pratat om rädslor, om föreställningar, hur vi vill bli ihågkomna, hur vi vill leva och hur vi tror att vi skulle vilja dö, om vänner och anhöriga som snabbt vill byta samtalsämne när döden kommer på tal. Vi har haft inbjudna gäster som arbetar med palliativ vård och med begravningar. I coronatider har vi druckit kaffe och samtalat via videochatt och ibland utomhus. Vi skrattar väldigt mycket och ibland gråter vi.

Jag tror att vi behöver tala mera om döden. Jag tror att vi också i församlingarna behöver tala mer om livet före döden, i synnerhet om livet i dödens närhet. Vi måste vänja oss vid tanken på vår dödlighet. Det ger livet här och nu ett extra skimmer, som den mättade doften av gulmåra och hallon.

Katarina Gäddnäs

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08