Hitta sin plats är en gåva

19.09.2019

INKAST.

Kyrkans konfirmandarbete skulle med lätthet komma in på gymnasiet. Det får nämligen 9- i skolvitsord av de 15 000 konfirmander och hjälpledare som utvärderat årets skriba (se artikeln på sidan 4).

En god gemenskap och trygg miljö att vara sig själva i tycks – åtminstone enligt de frågor som ställts – vara de faktorer som bidrar till det berömliga betyget.

Vi spolar tillbaka drygt tio år: Lägergården har alldeles nyss skaffat nya madrasser. De gamla ligger i en stor stapel på verandan. Fast inte särskilt länge, för snart finns de i stället utbredda över stenplattorna på gården – och konfirmander och hjälpledare ovanpå dem, stundvis i mer än ett lager.

Det här är en av de platser och stunder under mitt konfirmandläger som är förknippade med en särskild känsla: att vara sedd och inkluderad i en gemenskap. Roller, grupper och gränser som ofta bildas i ett högstadium bleknade för en stund bort.

Möjligen var det faktiskt något speciellt med de där stunderna. Det året började nämligen kring hälften av konfirmandkullen i hjälpledarutbildningen. Forskning har visat att många vill bli hjälpledare för att de vill dela med sig av det de själva fått. De har haft en härlig konfirmandtid och vill att andra ska få uppleva detsamma.

»Tillhörighet tycks vara viktigare än det här med tro.«

En siffra som förvånar är att bara hälften av de 2 600 hjälpledare som besvarat årets utvärderingsenkät instämmer i påståendet ”Jag tror att Gud finns”.

Samtidigt svarar över 80 procent av de unga ledarna att de vill höra till kyrkan, och sju av tio att de fått en starkare kontakt till församlingen.

Upplevelsen av gemenskap och tillhörighet tycks alltså i det skedet vara viktigare än det här med tro.

Säkert just därför gör en förstagångshjälpis lätt misstaget att försöka återskapa exakt det som var så bra på ens eget läger. Sanningen är ju att det inte går. Gamla, uttjänta madrasser finns inte kvar för evigt; det går inte att skapa samma gruppdynamik med sjuttio konfirmander som med fyrtio eller tjugo.

Och ändå kan det kan bli hur bra som helst.

Grundläggande är att alla som vill får uppleva att vara sedda och inkluderade i en gemenskap – som inte kräver så mycket mer än ”gör mot andra som du vill att andra gör mot dig”.

Att hitta sin plats är en gåva. För någon är det att vara ledare, att ge av det som man själv fått. Men det behöver också finnas andra platser för den som vill vara med och ge kyrkan en chans.

Emelie Wikblad är redaktör.

Emelie Wikblad

gränna. Pingstförsamlingen i småländska Gränna får till hösten en österbottnisk pastor. – Det är en stor utmaning, men känslan att Gud kallat, förberett och utrustat mig övervinner rädslan, förklarar Ida Karlsson, 36. 13.7.2020 kl. 20:30
Camilla Lif är en svensk präst, radioprofil och skribent.

camilla Lif. Den svenska regeringen har tillsatt en kommission för att utvärdera Sveriges hantering av coronapandemin, skriver Kyrkans Tidning. Bland ledamöterna i kommissionen finns också prästen Camilla Lif, tillförordnad kyrkoherde i Katarina församling i Stockholm. 13.7.2020 kl. 08:00

boknyheter. Biskop emeritus Gustav Björkstrand ger ut självbiografin På avstånd ser man klarare på Fontana Media i höst. Också Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson är aktuell med en självbiografisk bok. 10.7.2020 kl. 14:07
St. Matthew’s International Lutheran Church är en del av Helsingfors kyrkliga samfällighets arbete. Man samlas till gudstjänst på engelska i Matteuskyrkan i Östra centrum.

Helsingfors . Kristian Willis växte upp med flera språk. Det har han nytta av när han varje söndag firar gudstjänst med människor från världens alla hörn i Östra Centrum i Helsingfors. 6.7.2020 kl. 14:54

diakoni. Är oron över hur ekonomin ska gå ihop ett stort mörkt moln på din sommarhimmel? Ta kontakt med diakonin – där får du både akuthjälp och stöd i att reda ut situationen på längre sikt. 6.7.2020 kl. 14:40
Semestern utmanar parrelationen. I ett parförhållande kan det vara så att den ena parten behöver mer avstånd än den andra.

parrelation. Under semestern blir problem i förhållandet synligare än vanligt. 2.7.2020 kl. 15:52
Morteza Naseri gick från Kabul till Helsingfors.

asylsökande. – Vi var 55 eller 60 personer i en niometers gummibåt. Vatten slog in hela tiden. Jag kunde inte simma. Morteza Naseris väg till Finland är en berättelse om utsatthet, orättvisa och en okuvlig vilja att leva. 1.7.2020 kl. 15:40
Bilden är tagen på de tvåspråkiga ekumeniska kyrkodagar i Åbo i maj 2017.

Kyrkodagar. – Jag hoppas att alla ska tänka: Wow, nu får vi äntligen träffas ansikte mot ansikte, säger direktor Sixten Ekstrand. 30.6.2020 kl. 21:16
Jean d’Amour Banyanga är född och uppvuxen i Rwanda. Bor nu i Eckerö prästgård. Gift och har två flickor och två pojkar i åldern 5 till 14 år.

profilen. Som tolvåring var rwandiern Jean d’Amour Banyanga med om en skakande upplevelse. Efter det ville han jobba för Gud och sina medmänniskor. – Jag är historisk, säger han, som den första mörkhyade prästen i Borgå stift. 30.6.2020 kl. 20:17

samtalstjänst. Samtalen är alltid konfidentiella och anonyma. Hjälp kan man få via telefon, chatt, nättjänst och brev. 29.6.2020 kl. 09:59