Lilla Maj-Britt såg pappa dö

16.05.2019

KOLUMNEN. Jag kan inte sluta tänka på lilla Maj-Britt från Hitis.

Hennes pappa Erik Dahlberg var tillsammans med sin familj evakuerad till en holme i Västanfjärd, men eftersom det inte fanns vatten på holmen måste han dagligen ta sig till hembyn Bolax för att fylla på förråden. Under en sådan färd upptäcktes båten av ett ryskt jaktplan. Maskinmästare Dahlberg träffades av eld från ett maskingevär och avled genast. Med honom i båten satt hans fru och den lilla dottern Maj-Britt, rapporterar Församlingsbladet i mars 1942.

Senare den våren föddes Maj-Britts lilla syster. Hon dog, tre veckor gammal, i gengasförgiftning. Hon klarade inte bussfärden hem från sjukhuset.

Jag har gjort en färd ner till redaktionens källarförråd för att gräva fram gamla nummer av Församlingsbladet. När jag intervjuade systrarna Wilenius (se sidan 8 i denna tidning) insåg jag att Kyrkpressens föregångare Församlingsbladet i tiden hade en omfattade krigsfadderverksamhet. Tidningen samlade in pengar från läsarna och fördelade dem sedan vidare till familjer där pappan och försörjaren stupat. Reportagen från familjerna innehåller ofta glada och tacksamma barn och ödmjuka mödrar.

Jag undrar: ville de ställa upp? Eller kände att de måste, för pengarnas skull?

»De minns hur det var att sitta i grannens jordkällare under bombningarna.«

Systrarna Wilenius har sparat Församlingsbladet från 1942, där det finns ett foto på dem och deras lillebror. De minns fortfarande hur de gick till redaktionen på Bangatan för att bli fotograferade.

Men det minns annat också. De minns hur det var att sitta i grannens jordkällare under bombningarna. Och när de ser döda barn som sköljts upp på främmande stränder på flykt undan krig så känner de det i kroppen.

”De här ungdomarna som växer upp idag, de har ingen aning”, säger de.

Jag har heller ingen aning. Jag bara sitter där och lyssnar när de berättar hur det var, gråtfärdig, och försöker förstå.

Och så tänker jag på lilla Maj-Britt, som såg sin pappa dö. Vad gjorde det minnet med henne?

Sofia Torvalds är redaktör på Kyrkpressen.

Sofia Torvalds

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00