Wille Westerholm började sin karriär på varuhuset Stockmann i Helsingfors som nattvakt.
– Två personer övervakade hela huset, dygnet runt. Jag blev ansvarig för att allt rullade som det skulle, och det var väldigt trevligt.
Han började studera juridik vid Helsingfors öppna universitet samtidigt som han arbetade på Stockmann.
– Jag försökte komma in på juridiska fakulteten i många år, men förgäves. Idag är jag faktiskt tacksam för att jag aldrig gjorde det.
I stället kom han in på teologiska fakulteten.
– Jag studerade teologi vid Helsingfors universitet medan jag jobbade på varuhuset och fick nya uppgifter.
– Snart blev jag ansvarig för personalen på de avdelningar där jag arbetade. Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.
Men nya äventyr väntade honom. Allt som allt arbetade han på Stockmann i 17 år.
– I efterhand är jag tacksam för att det tog slut. Stockmann är ju inte det samma längre.
Han var ansvarig för personalen på de avdelningar där honarbetade. – Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.
Europa väntade
Han gifte sig med sin fru Lillemor 1998 och tog hennes efternamn, Westerholm. Wille kommer från en helt finskspråkig familj och hans efternamn var Aalto.
– Min fru fick jobb på Europeiska investeringsbanken i Luxemburg. Jag tog alterneringsledighet från jobbet och tänkte att det skulle bli ett kort äventyr.
– När hon sedan fick en fast tjänst bestämde vi oss för att flytta helt och hållet.
I Luxemburg hade Wille inte något arbete i början.
– Jag kunde varken franska, tyska eller luxemburgiska, så jag kunde inte göra det jag var utbildad för, tyvärr.
Han fick nys om en sjömanskyrka i Bryssel.
– Jag tänkte: vad ska jag göra i Luxemburg? Jag kunde ju inte bara leva på min frus lön, även om jag gjorde det ett tag. Så jag kontaktade kyrkan. Följande dag började jag arbeta som ungdomsarbetsledare i Antwerpen, Rotterdam och Bryssel.
Det blev början på något nytt.
– Efter en tid frågade den dåvarande ledande prästen mig: ”Skulle du kunna tänka dig att bli prästvigd?” De behövde en präst i Luxemburg. Där bor ungefär 1 500 finländare.
Eftersom Wille redan var magister i teologi var beslutet lätt. Han fick flera kurser till godo.
2010 prästvigdes han i Kuopio.
– Wille Riekkinen vigde mig till präst. Han var då biskop med ansvar för utlandsarbete. Jag hade ingen koppling till Kuopio alls, men där fick jag min ordinationsutbildning.
Under de sista fyra åren utomlands jobbade han på Apple, vid sidan av sitt deltidsuppdrag som sjömanspräst.
– Jag lärde mig mycket om ekonomiförvaltning och om den amerikanska arbetskulturen.
– I början av 2016 bestämde vi oss att återvända till Finland för att kunna vara närmare våra föräldrar.
– För mig är Gud ständigt närvarande. Jag vet att jag inte kan förstå honom, men jag är helt beroende av honom. Gud är inkluderande, förlåtande och fylld av kärlek, säger Wille Westerholm
Tron kom inte via orden
Willes morfar var en viktig person i hans liv. Har var kyrkoherde.
– Vi tillbringade mycket tid tillsammans, oftast ute i naturen. Han talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud. Han visade mig stillheten i skogen, hur allt hänger ihop. Tron kom inte via ord, utan genom gemenskapen med honom och naturen.
När Wille Westerholm kom till Finland 2016 för att börja som präst i Ekenäsnejdens svenska församling visste han genast att han hamnat rätt.
– Det kunde inte finnas ett bättre jobb för mig. Alla dagar är olika och det händer mycket. Människomötena är det viktigaste, säger han.
Han har alltid drivits av att ta hand om människor.
– Det var ju egentligen också min uppgift på Stockmann.
Kyrkoherdens roll är ny men meningsfull.
– Just nu handlar mycket om att lära mig vara kyrkoherde. Det är en givande process. Någon sa en gång till mig att första året försöker man ta reda på vad man ska göra, och det andra året funderar man hur man ska göra det.
Skåldö i hans hjärta
Ekenäs och speciellt skärgårdsholmen Skåldö har en särskild plats i Wille Westerholms hjärta. Han var 25 år när han började tillbringa somrarna på holmen.
– När min fru och jag bodde utomlands fick vi ofta frågan: ”När kommer ni tillbaka till Finland?” Vi tänkte egentligen inte så långt fram. Men det jag saknade mest var Skåldö och stugan.
Nu är Ekenäs både arbetsplats och hem.
– Att vara kyrkoherde är lite bredare än mitt tidigare arbete som präst, men jag tycker om utmaningar. Det är hälsosamt att lära sig något nytt, säger han.
Han tillägger:
– Jag är ju egentligen finskspråkig från början, men jag trivs väldigt bra här. Jag har den gåvan att jag trivs både med människor och ensam. Att vara bland människor belastar mig inte. Och när jag kommer hem till huset i Ekenäs eller till stugan på Skåldö tar det bara fem minuter att koppla av.
